Ideologiskt vakuum banar väg för SD

Moderaternas och Socialdemokraternas vändning mot en liberalare flyktingpolitik öppnade ett vakuum i svensk politik.

ANNONS
|

Gästkrönikan 8/2. På en scen i ett soligt Stockholm 2014 bad Fredrik Reinfeldt svenska folket att ”öppna sina hjärtan”. Ett år senare, när flyktingströmmarna ökat påtagligt, följde statsminister Stefan Löfven sin företrädares exempel och sade högtidligt ”Mitt Sverige bygger inte murar”.

Tävlingen om vem som var de syriska flyktingarnas bästa bundsförvant var därmed igång. Sverige hade snart Europas mest generösa flyktingpolitik, och resultatet lät sig inte vänta. Under åren 2015-2017 växte stödet för Sverigedemokraterna från 14,4 till 18,4 %. Partiet plockade länge väljare främst från Moderaterna, men sommaren 2017 kunde Sverigedemokraterna också kalla sig Sveriges största parti bland dem som identifierar sig som arbetare.

ANNONS

Vi svenskar vill gärna identifiera oss som öppna, givmilda och allt annat än rasister. Flyktingkrisen satte denna identitet på prov. När Moderaterna och Socialdemokraterna gjorde verklig politik denna identitet flydde deras väljare till det parti som stod för motsatsen. Detta innebär inte nödvändigtvis att dessa väljare sympatiserar helt med SD, men att de sympatiserar med den kärnideologi som Moderaterna och Socialdemokraterna egentligen står för.

Moderaternas kärnideologi är liberalkonservativ. Den har en liberal syn på människan, och en konservativ syn på kultur och nation med tydliga moralisk värdegrund. Socialdemokraternas kärnideologi sätter arbetarrörelsen främst, med staten som medel för att ordna samhället efter arbetarens livsvillkor. Båda ideologierna är protektionistiska, den ena skyddar moral och nation, den andra arbetarklassen. Dess kärnväljare är protektionister av samma ideal.

Moderaternas och Socialdemokraternas vändning mot en liberalare flyktingpolitik öppnade ett vakuum i svensk politik. Ett vakuum som SD snart fyllde, där partiernas kärnväljare sökte sig till det parti som fortfarande skyddade deras intressen. När partierna väl insåg vilken förödande effekt vändningen hade fått försökte de ändra kurs, men de svikna kärnväljarna vägrade komma tillbaka. Än värre, de väljare som hade accepterat partiernas liberala inställning till flyktingar uppskattade inte de hårdare tagen och lämnade för Centerpartiet.

ANNONS

Väljarna glömmer inte och förlåter sällan. Inte förrän den stabilt liberalkonservativa Ulf Kristersson övertog rodret såg Moderaterna sina väljare komma tillbaka. Inte förrän Socialdemokraterna gick från Europas liberalaste till Europas strängaste flyktingpolitik återställdes s-väljarnas förtroende.

Ideologiska vakuum banar vägen för extremer, så länge extremen utlovar skydd för det egna intresset. Att värna om sitt självintresse är inget märkvärdigt, men det kommer stå de stora partierna dyrt nästa gång de glömmer vilka deras ideologier faktiskt skyddar – och det är inte de syriska flyktingarna.

ANNONS