Miljöpartisterna går i taket, medan andra verkar mer nöjda. Som Moderaternas Maria Malmer Stenergard. Det kan få varningsklockor att ringa, när Moderaternas hårdföra talesperson ger beröm till Centerpartiet. För den som i grunden är för en human och generös migrationspolitik känns det inte bra. Då kan det vara bra att påminna sig att det faktiskt var S och MP som 2016 drev fram en restriktiv tillfällig lag kring migration. Två år senare drevs gymnasielagen igenom, som ett sätt att mildra den hårdare lagen.
Det som nu kommunicerats, utifrån en debattartikel i Aftonbladet, är att C säger nej till förändringar i gymnasielagen, men i själva verket är frågan mer komplex än så. Man kan konstatera att det Jonny Cato och Annie Lööf försöker säga har förenklats och det framstår som att Centerpartiet nu är på väg att sälla sig till det hårdföra gänget av partier, där även Socialdemokraterna ingår.
Den tilltänkta migrationspolitiska överenskommelsen blev aldrig av i somras eftersom bland andra M hoppade av. C strävade efter en bred överenskommelse, men stred samtidigt för en utvidgad humanitär grund. Visst vore det bra med en bred överenskommelse, men det kan knappast vara ett självändamål. Partiet vill ha en human politik men var samtidigt beredda att kompromissa med volymförespråkare och dem som vill krypa undan asylrätten.
När det nu förslås ändringar i gymnasielagen, som C under stor vånda var med om att besluta 2018, vill C inte vara med längre, med motiveringen att Sverige måste sluta lappa och laga migrationslagarna. Förslaget var tänkt att träda i kraft nästa sommar, då den tillfälliga lagstiftningen ska ersättas av en permanent lag. Jonny Cato lyfte i våras fram att förändringar krävdes i gymnasielagen på grund av coronakrisen – det var redan svårt för unga att få jobb, men coronapandemin gör det ännu svårare och det skulle vara närmast omöjligt för dem som omfattas av gymnasielagen att leva upp till dess bestämmelser. Men när det alltså dröjer ända till sommaren 2021 är det redan försent för de berörda.
Gymnasielagen gäller framför allt unga män från Afghanistan som har slitits mellan hopp och förtvivlan sen de kom hit 2015. De har studerat och ansträngt sig för att få de fasta jobb som krävs, men bestämmelserna är för svåra. Det är fruktansvärt att se hur dessa unga män behandlas, som redskap i ett taktiskt politikspel. Att Centerpartiet säger nej till de föreslagna ändringarna ändrar inget i deras svåra situation; det kommer att vara försent för dem alldeles oavsett. MP gallskriker över ”sveket” från C, men i själva verket var det MP som tvingades svika redan 2016. De människor som tvingas fly i dagens tidsanda får tyvärr leta efter en human och generös migrationspolitik, den är extremt svår att hitta.
