Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 2021-02-16
Biltest, provkörning, Toyota Mirai vätgasbil. En elbil vars enda utsläpp består av helt vanlig vattenånga. 
Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050

 Bild: Pontus Lundahl/TT
STOCKHOLM 2021-02-16 Biltest, provkörning, Toyota Mirai vätgasbil. En elbil vars enda utsläpp består av helt vanlig vattenånga. Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

Joakim Broman: Hela klimatomställningen rullar på el

När Klimatpolitiska rådet i sin årliga rapport 2019 analyserade transportsektorns omställning till fossilfrihet lät det ungefär som vanligt: det går för långsamt, fler styrmedel måste till, mer måste göras både från branschens håll och politiskt.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det stämde säkert när det gällde delar av transportsektorn. Men den som läste källhänvisningen som handlade om personbilsflottans elektrifiering kunde snart upptäcka en lite märklig analys. Där bedömde nämligen experterna att det år 2030 bara skulle finnas runt 300 000 elbilar i Sverige.

Med den gissningen som grund är det inte märkligt att man efterfrågar förstärkta styrmedel. Uppskattningen har förstås visat sig fullständigt felaktig. I början av 2022 rullar över 120 000 elbilar på de svenska vägarna. Över 300 000 bilar är laddbara.

Elektrifieringen av transportsektorn har på sina håll gått mycket snabbare än många väntat sig. Sverige är nästan framme vid den nivå som myndigheterna trodde skulle nås 2030. Förklaringen är inte främst politiska regleringar eller styrmedel, utan produktutveckling. De hundratals miljarder som fordonstillverkarna investerade i elektrifiering i mitten av 2010-talet har inte gett utväxling förrän nu.

Men än finns det utmaningar. Den tunga trafiken – lastbilstrafik, sjöfart och flyg – kan förmodligen bara elektrifieras till viss del och framför allt på korta sträckor. Inom politiken finns en stark fäbless för biobränslen, men som en ny rapport från Transportföretagen konstaterar kommer de inte att räcka särskilt långt, särskilt som skogens råvaror de kommande åren är efterfrågade inom många sektorer.

Det råder också osäkerhet kring hur tillgången på de sällsynta jordartsmetaller som behövs för batterierna ser ut det kommande decenniet. Kina har praktiskt taget monopol på många metaller, och så länge inte gruvländer som Sverige tar sitt ansvar i brytningen kan ekonomiska eller politiskt framkallade bristsituationer påverka klimatomställningen.

Så kallade elektrobränslen eller syntetiska bränslen, som framställs av infångad koldioxid och vätgas, utgör ett alternativ till batteridrift, men ställer å sin sida istället krav på ett kraftigt utbyggt och välfungerande elsystem.

Precis som på många andra håll kokar transportsektorns klimatomställning ner till ett ökat elbehov. Det, snarare än fler bonus malus-system eller andra "finurliga” styrmedel, är grunden i bygget av ett fossilfritt samhälle. Elbilsförsäljningen kommer att rulla på av sig själv, men regeringen behöver jobba med vad som finns på den andra sidan av kontakten.