Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hatet måste bemötas

Vi får inte bli så avtrubbade att hot inte räknas som ”riktiga”.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

I veckan dömdes en 27-årig man till fängelse, bland annat för olaga hot mot Henrik Johansson från Avesta, debattör och krönikör, mest känd för sitt engagemang i den antirasistiska sajten ”Inte rasist men”. Trots att hoten var skickade öppet, från mannens Facebook, tog polisen först inte ens upp ärendet för utredning. När det väl gjordes kunde åtal väckas och gärningsmannen nu alltså dömas för sina gärningar.

Ingen ska behöva stå ut med hot. Vi får inte bli så avtrubbade att hot inte räknas som ”riktiga” så till vida det inte handlar om dödshot eller att hoten måste komma upp till en viss nivå förrän de tas på allvar. Det måste råda nolltolerans.

Särskilt gäller detta mot personer som på olika sätt jobbar för vår gemensamma trygghet och för att upprätthålla vår demokrati. Hot mot journalister är alltid menade att tysta det fria ordet. Som enskild journalist har du inget skydd mot en hatare som vill göra ditt liv till ett helvete.

Men när det finns en gärningsman och du anmäler det som går över gränsen för vad man har att tåla som journalist, då behöver rättsväsendet göra vad de kan för att utreda och lagföra. Det måste markeras att det är ett allvarligt brott att försöka tysta journalister. Inte på bekostnad av annan brottslighet, här måste till en resursförstärkning, om det är där det brister. Det är också glädjande att flera partier ställer sig bakom samma krav som Centerpartiets på skärpta straff för brott mot blåljuspersonal. Det handlar om samma sak.

Hot och hat har blivit så vanligt att det nästan tas för givet att man ska stå ut med det. Inte minst som politiker. Brottsförebyggande rådets statistik visar att nästan var fjärde (24 procent) av samtliga förtroendevalda har påverkats i sitt uppdrag genom hot, hat och våld.  En tredjedel av dessa (29 procent) har påverkats och censurerat sig själva vilket kan handla om att inte uttala sig i en fråga, agerat passivt eller ändrat ståndpunkt i en fråga. Så kan vi självklart inte ha det.

Förutom att allt som går över gränsen för vad som är lagligt ska anmälas, utredas och lagföras, behöver vi alla sätta ner foten så fort vi ser tendenser till att någon sprider hat och hot. Det är inte så vanligt att det sker i möten öga mot öga. Då har de flesta ett filter. Det är i de digitala sammanhangen vi verkar släppa allt hyfs och vett och många tror att man kan skriva vad som helst till vem som helst.

Här görs varje dag ett fantastiskt arbete av alla i nätverket #jagärhär. Med lugn och saklighet går de in i debatter och bemöter hatet. Med ett imponerande tålamod vägrar de låta hatarna stå oemotsagda. Självklart hatar hatarna dem ännu mer för det. Så till den grad att de hängt ut alla i nätverket på sina hatsajter. Hatarna kommer dock alltid att vara i minoritet, hur högt de än ropar.

Vi måste fortsätta orka säga emot.