Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Malin Lernfelt: Ge bättre skydd till visselblåsare som larmar

Förra våren slog ett vårdbiträde i Stockholm larm till media om allvarliga brister på det äldreboende där hon arbetade. Det ledde till att biträdet kallades in till vårdföretaget Attendos huvudkontor och gavs en skriftlig erinran. Hon anklagades för att ha varit illojal och skadat verksamheten.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

I en inspelning som Sveriges Radios Ekoredaktion tagit del av hörs hur chefer och en av Attendos personalansvariga säga att vårdbiträdet spritt osanningar och att hon "inte behöver arbeta hos dem om hon nu är så missnöjd".

Att anställda inom omsorgen offentligt vågade berätta vad de sett räddade förmodligen livet på många äldre förra året. Först när det i vidare kretsar blev känt hur stora brister det fanns i smittskyddet insåg många utförare – offentliga såväl som privata -– vikten av att förse sin personal med ordentlig skyddsutrustning och införa rutiner som minskade risken för smittspridning. Attendo borde vara tacksamma över att de har anställda som värnar de äldre. Så är det uppenbarligen inte.

Sedan länge har offentliganställda grundlagsskyddad meddelarfrihet och meddelarskydd. De har rätt att vända sig till media med tips och upplysningar utan att riskera straff, skadestånd eller andra påföljder. Och arbetsgivaren har inte rätt att efterforska källor eller utsätta personer som uttalat sig i media för negativ särbehandling.

År 2017 infördes meddelarskydd även för anställda inom privata företag som utför offentligfinansierad verksamhet. En fullt rimlig lagändring, inte minst för att skattebetalarna har rätt att veta att deras pengar inte går till företag som missköter sitt uppdrag.

För privat verksamhet finns dock fortfarande möjlighet att begränsa yttrandefriheten med hänvisning till lojalitetsplikt. Något som bland annat fackförbundet Kommunal anser bör ändras.

"Det är viktiga samhällsfunktioner där man ska känna trygghet att slå larm om någonting är fel och arbetsgivaren inte ändrar på det", sade Kommunals förbundsordförande Tobias Baudin till SR (29/4).

Det har han rätt i. Trots alla vackra ord om transparens är det tydligt att tystnadskulturen ligger som en blöt filt över välfärdssektorn. Problemen finns inte bara hos privata utförare utan även hos kommuner och regioner.

En kartläggning som SVT:s Uppdrag granskning publicerade i mars i år visade att rädslan för att larma om missförhållanden har ökat. SVT ställde frågor till 35 fackförbund vars medlemmar arbetar inom offentligfinansierad verksamhet. Av dessa uppgav sex stycken att fler medlemmar utsatts för bestraffning, uppsägning eller omplacering efter att ha påtalat missförhållanden.

Det ligger i dag ett förslag hos regeringen om ett stärkt skydd för visselblåsare som man avser lägga fram före sommaren. Förslaget bör kompletteras med en lagändring som i högre grad likställer all typ av offentligfinansierad välfärdsverksamhet.

Hur viktig meddelarfriheten och meddelarskyddet är visar inte minst det faktum att Attendo kort efter att ha kontaktats av Ekot drog tillbaka sin erinran mot det modiga vårdbiträdet. Ibland är media – tyvärr – enda sättet att komma till rätta med allvarliga brister inom vård, skola och omsorg. Den som vågar lyfta på locket ska inte riskera att straffas.