”Höstrusk över Halland”. I Sverige kan man alltid lita på vädret som rubrikkälla. Nog känner vi också att det är värt att kommentera, och grämas över. Sommaren som just var här. Nu får man greppa efter de halmstrån som finns, ta vara på de fina dagarna. Hoppas att det blir lite brittsommar.
Begreppet påstås gå tillbaka ända till Den Heliga Birgitta. Legenden förtäljer att helgonet fann det nordiska vädret så bistert att hon bad till Gud om lindring. Herren besvarade bönen och skänkte oss några extra sommardagar på hösten, kring just Birgittadagen den 7 oktober.
Det får vara hur det vill med det, men att någon skulle ha känt sig nödgad att be för bättre väder bär onekligen trovärdighetens prägel.
Det är också lätt att tänka sig att det är härifrån den svenska besattheten kring väder kommer. En rest från en äldre tid, då vi verkligen var utelämnade åt elementen.
Nuförtiden innebär dåligt väder ändå mest ett omak. De flesta av de verkliga farorna har vi sedan länge moderniserat bort.
Å andra sidan behöver vi inte gå så många generationer tillbaka för att nå en tid då vädrets makter kunde härska över liv och död. Missväxtåren 1867–1869 resulterade i en enorm hungersnöd som brukar benämnas som Sveriges sista svält.
Även i normalfallen var den svenska miljön inte alltid så gästvänlig. Det visas av alla de gästgiveriförordningar som fastslagits. Längs landsvägarna skulle det med jämna mellanrum, helst inte längre än en dagsmarsch finnas möjlighet till mat, husrum och även hästbyte. Det var helt enkelt en säkerhetsfråga.
Härom vittnar också det urgamla systemet med gästvänskap. Att upplåta ditt husrum för en resande var en hederssak, på grund av att det många gånger kunde vara direkt livsviktigt att få tak över huvudet. Att på något sätt bryta denna, som att stjäla från sin gäst eller värd ansågs vara ett mycket allvarligt brått.
Idag anses svensken däremot vara nästan kylig mot främlingar. Vår gästfrihet är inget vi som brukar framhållas, speciellt inte i jämförelse med andra länder.
Kanske är detta ett resultat av att vara världens modernaste land? Att gästfriheten ursprungligen är en nödvändighet som helt enkelt inte längre behövs. Att det helt enkelt är modernitetens pris. Den säkerhet och bekvämlighet vi skaffat oss har gjort den typen av mellanmänskligt ansvar omodernt.
Fast kanske inte.
När krisen väl slår till har vi uppenbarligen en förmåga att lätt styra tillbaka i gamla hjulspår. Vid terrorattentatet på Drottninggatan stängdes kollektivtrafiken i Stockholm ned. Tusentals människor kunde inte ta sig hem. Ändå behövde vi inte se massvis med tillfälligt hemlösa sova på gatan. Stockholmarna erbjud både skjuts och husrum åt fullständiga främlingar.
När det verkligen gäller verkar de gamla reglerna fortfarande gälla. I vanliga fall kan vi fortsätta att vara lite modernt distanserade till varandra, men kanske ändå hälsa artigt i höstrusket.
