Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Fulspel i politiken gynnar inte någon

Det verkar inte finnas några gränser för hur dålig förlorare man kan vara. Ulf Kristersson (M) och hans anhang Jimmie, Ebba och Johan, visar det gång på gång. Man kan skratta åt dåliga förlorare i andra sammanhang, men det går inte när det handlar om viktiga politiska frågor som styr vår framtid.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

"Det saknar motstycke" upprepades av olika politiska reportrar flera gånger under måndagen, efter att finansutskottets "falska majoritet" stoppat regeringens kompromiss med Centerpartiet angående pensionerna. De dåliga förlorarna i M, KD, L och SD lutade sig på formella skäl - ja, är man desperat så är man.

Att Ulf Kristersson är en bitter och dålig förlorare visade sig också i förra veckan i samband med misstroendeomröstningen mot justitieminister Morgan Johansson. "Det rimliga hade varit att statsministern själv lyfte bort en misslyckad justitieminister och ersatte honom med en annan. Så hade man gjort i en normal demokrati." Uttalandet är uppseendeväckande! Att ifrågasätta den svenska demokratin bara för att man själv inte får sin vilja igenom är sanslöst. Men högeroppositionen med Ulf Kristersson i spetsen - egentligen är det Jimmie Åkesson (SD) som styr men det låtsas de inte om - gräver sig djupare och djupare ner i den sandlåda de har varit parkerade hela mandatperioden. Med undantag för våren 2020 då det utbröt "borgfred" på grund av pandemin.

Det senaste försöket i finansutskottet att sätta krokben för regeringen och framför allt Centerpartiet kan lyckas, det återstår att se. Men förlorarna är kanske högeroppositionen själv, och då främst moderatledaren som är den som framstår som den bittre pådrivaren. Han skulle så gärna vilja ha tillbaka Annie Lööf och Centerpartiet i gänget men han har hanterat det så illa att man kan undra om C någonsin kan förlåta sina forna allianskamrater.

Ulf Kristersson och Ebba Busch (KD) ger hela tiden nålstick till Centerpartiet, när man inte hackar på Morgan Johansson då förstås. Det är dålig taktik om man vill få tillbaka en förlorad vän. M och KD utmålar Annie Lööf och hennes parti som svikare och vägrar acceptera Centerpartiets genuina motstånd mot SD och deras politik. Vid sidan kan Jimmie Åkesson lugnt sitta och vänta medan M, KD och L bränner sina broar och därmed inte har något annat val än att vara med honom och hans gäng. Att Jimmie Åkesson flyttar sina positioner åt ännu mer högerextremt håll verkar de alla ha skygglappar inför. Skulle M, KD och L ta bort skygglapparna skulle de tvingas inse att de bokstavligen står där med Svarte Petter.

Politik är viktiga sakfrågor men också ett spel. I den bästa av världar är spelet bara en liten del av politiken, men den här mandatperioden saknar motstycke i fulspel. Risken är uppenbar att många väljare tappar förtroendet för politiken i stort. Den mandatfördelning och de låsningar som finns i dag är den sämsta tänkbara för väljarnas förtroende. Annie Lööf försöker förtvivlat minska fulspelets verkningar, men det kan hon tyvärr inte göra ensam. Särskilt när hennes gamla vänner skjuter henne ifrån sig för att hellre göra upp med självaste Svarte Petter. Måtte valet i höst få ett tydligare resultat.