Ett förstatligande av sjukvården är en av KD:s profilfrågor och också något som i Tidöavtalet är omnämnt som prioriterat för samarbetets första år. För Ebba Busch och KD som har det kämpigt i opinionen är utredningen strategiskt viktig.
Tidöavtalets skrivningar gällande hälso- och sjukvården är självklara: kapa vårdköerna, förbättra tillgängligheten, säkerställ jämlikheten mellan olika delar av landet samtidigt som arbetsmiljön förbättras och kompetensförsörjningen säkras. Grundläggande för detta menar Tidöpartierna är att successivt öka det statliga ansvaret. Den parlamentariska utredningen som nu tillsätts och som ska presenteras 2025 ska ”analysera och belysa för- och nackdelar, samt lämna förslag på möjligheterna att långsiktigt införa ett delvis eller helt statligt huvudmannaskap för sjuk- och hälsovården”.
Sjukvården är en viktig fråga för såväl medborgarna som politikerna. Den är återkommande väljarnas viktigaste valfråga och den som önskar vinna val såväl regionalt som nationellt behöver ha svar på hur vårdkrisen ska lösas. Under pandemin blev det också tydligt att skillnaderna var stora såväl mellan kommuner som mellan regioner. Var man bodde och blev sjuk spelade roll för vilken vård man fick.
Till följd av pandemin har också vårdköerna blivit allt längre och vårdskulden har växt. Enligt SOM-institutet vill hela 70 procent av svenskarna att staten ska ta över huvudmannaskapet för sjukvården.
Att utreda sjukvårdens huvudmannaskap är en början, men ett eventuellt förstatligande kommer att vara komplicerat och ta många år. Och även om en gemensam huvudman skulle kunna lösa vissa problem, som att det administrativa berget skulle kunna minskas när alla regioner har samma budget finns det annat som inte är lika enkelt. Stora delar av landet brottas med omfattande geografiska avstånd, en befolkning som lever allt längre och kräver allt dyrare vård och vårdarbetsgivare som inte lyckas behålla personal. Det ropas ofta att sjukvården behöver mer resurser och att vi behöver utbilda fler sjuksköterskor men frågan är komplicerad och lösningen är långt ifrån självklar. Att förstatliga sjukvården skulle dessutom leda till en enda arbetsgivare istället för flera regionala, vilket minskar möjligheten för sjukvårdspersonal att byta arbetsgivare och på så sätt höja sin lön eller markera mot en ohållbar arbetssituation.
Frågan om ett förstatligande har också utretts tidigare utan att det lett någonstans. Väljaropinionen har sällan varit så positiv som nu, men för en regering som gör anspråk på att vara borgerlig är det viktigt att komma ihåg att staten sällan är lösningen och att regionernas autonomi måste respekteras. Att sätta alltför hög tilltro till att staten kan vara lösningen på de problem samhället står inför är naivt. Inte minst eftersom förutsättningar och utmaningar ser så olika ut i olika delar av landet.
En bättre lösning i närtid än att ropa efter en större stat, vore att dra lärdomar av coronapandemin där sjukvårdspersonalen gavs ett stort inflytande över förändringar och förbättringar, samt att ordentligt belysa grundorsakerna till de svårigheter sjukvården i olika delar av Sverige står inför.
