Europas två utanförskap

Det är viktigt vad som händer i Frankrike, dess problem våra.

ANNONS
|

Krönikan 27/4. 2017 verkar inte bli det år då högerpopulisterna kom till makten i Europa. De blev inte störst i Nederländerna, och inte i det franska presidentvalet. I den andra omgången tyder allt på att Emmanuel Macron vinner, kanske med 60 procent av rösterna mot 40 procent för Marine Le Pen. I Tyskland, som snart skall välja ny Förbundsdag, genomgår Alternativ für Deutschland en ledarkris. Och i det brittiska valet lär inte UKIP få några stora framgångar.

Vi ser en stark liberal mobilisering. Brexit och Trump blev skrämskott för den tysta majoriteten. Det öppna samhället är i fara, och EU – efterkrigstidens viktigaste skapelse i Europa, är hotad.

ANNONS

Men det att högerpopulismen nu tycks hejdas innebär förstås inte att alla problem är lösta. Tvärtom, de problem som drivit EU in i dagens krisläge återstår fortfarande att lösas. Dit hör de två utanförskap som drabbar olika delar av Europas befolkning.

Ett handlar om de som halkat efter och hamnat vid sidan av utvecklingen.

Europa genomgår en stor ekonomisk omställning. Den tidigare industriella dominansen, med rötter i kolonialismen, är nu över. Europeisk varuproduktion förlorar sin konkurrenskraft gentemot andra delar av världen. Tillväxten finns i stället i avancerad tjänste- och kunskapsproduktion av olika slag.

Kvar har en traditionell arbetar- och småföretagarklass blivit, i synnerhet i småorter och på landsbygden som sett utvecklingen lämna dem bakom sig. Där hittar vi högerpopulismens rekryteringsbas. Särskilt påtagligt är detta i Sydeuropa, inklusive Frankrike, där näringslivets förnyelse har gått särskilt trögt.

Det andra utanförskapet handlar om dem som aldrig släppts in i det europeiska finrummet. Inte nykomlingar mest, utan ättlingar till dem som invandrat under gångna årtionden. Ofta från utarmade tidigare europeiska kolonier, och som välkomnats hit som billig arbetskraft. I synnerhet i Frankrike utgör dessa en stor och svårt alienerad befolkningsgrupp, som behandlas som andra klassens medborgare.

ANNONS

De är lågutbildade, arbetslösa eller lågavlönade och hänvisade till ett liv i slumpartade förorter. Deras protester märks knappast i valresultaten, utan yttrar sig i drogmissbruk, gängkriminalitet, återkommande kravaller och som en rekryteringsbas för terrorister. Och det i sin tur stärker stödet för högerpopulismen.

Så om nu Macron blir vald då återstår hans största mödor. Att göra Frankrike helt igen. Eller i varje fall helare. Och då hjälper inte den gamla nyliberala modellen. Och socialistiska lösningar verkar inte heller fungera. Macron betecknar sig som socialliberal. Kanske är det något sådant det måste handla om. En social trygghet för alla. Kombinerad med en kreativ liberal frihet som gör det möjligt för nya produktiva idéer att födas och utvecklas.

Det är viktigt vad som händer i Frankrike, dess problem våra. De två utanförskapen finns överallt.

ANNONS