Ett anständighetsval

För mig är det absurt att en politik som gör skillnad på människor ens får livsluft.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Gästkrönika 7/9. Valdagen närmar sig och för den politiskt intresserade är det en högtidsdag. Ja, förresten, högtidligt och betydelsefullt kan det vara även om man förtidsröstar. Det gjorde jag tillsammans med min moster häromdagen. Efteråt firade vi demokratin, friheten och anständigheten med kaffe och en räksmörgås från Ståhlboms. För det är just det valet handlar om i grunden, vår demokrati som vilar på de mänskliga rättigheterna. Man kan förvillas att tro att det skulle handla om enbart fördelningspolitik men då ser man inte skogen för alla träd.

Min moster Margit är 92 år fyllda, klar och redig i tanken, fortfarande boende hemma på den lilla gården i Gamla Köpstad, strax söder om Träslövsläge. Jag älskar att sitta vid hennes köksbord och prata om det hon har varit med om under sitt, ibland strävsamma, liv. Vi pratar om kriget medan vi doppar de hemgjorda spröda kardemummaskorporna. Hon berättar om kvällar med mörkläggningsgardiner, nätter med ljudet från tyska bombplan med siktet styrt mot vårt broderland Norge. Jag får höra om hur hon stod på stranden vid vår idylliska Kagabäcksvik och såg tyska fartyg som strök kusten för att undvika internationellt vatten och engelsmännens minor. Även de med målet Norge. Hon berättar om de tyskvänliga i bygden, de var inte få som lockades av Hitlers propaganda. Sedan kom de vita bussarna, kvinnor och barn till Tvååker och män till Morup. Magra, trötta och sjuka människospillror med det gemensamma att de fortfarande var vid liv. Så sitter vi tysta en stund och begrundar detta omänskliga som skett i historien. Det kan tyckas vara länge sen, i en tid som var mindre upplyst och modern. Samtidigt vet vi att vi inte är vaccinerade mot ondska en gång för alla, det fungerar inte så.

ANNONS

Jag ser på min mosters liv, hur hon satt andra före sig själv. Alltid funnits tillhands för såväl gamla i släkten som oss syskonbarn. Aldrig hävdat sin rätt före sin skyldighet, utan stora åthävor har hon gett så mycket kärlek till så många. Det är ett liv i humanismens tecken, aldrig döma eller missunna andra något. För mig är hon en förebild i livet, våra stilla samtal är i skarp kontrast till den brusande åsiktsström som jag tillgodogör mig i sociala medier. Insikten att historien upprepar sig är svår, vi lever nu i en tid då främlingsfientlighet är något man återigen skyltar med öppet och åsikter går före fakta. En tid där det finns ett politiskt parti som gör skillnad på människor som lever i Sverige, som skiljer på svenskar och judar. För mig är det absurt att sådan politik ens får livsluft, därför är valet på söndag ett anständighetsval. Ett värderingsval, inte ett val om huruvida det ska genomförs en föräldravecka till eller om elcyklar ska fortsätta subventioneras. Vi har ett ansvar för framtiden som är långt mycket större än så. Låt oss ta det.

ANNONS