Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En dag om året är fake news okej

Alla dagar utöver 1 april ska man kunna lita helt på sin tidning.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Krönikan 4/4. Flera svenska medier avstod från att publicera aprilskämt. Orsaken var spridningen av så kallade fake news (falska nyheter). I en tid när det var givet vad som var skämt och vad som var på allvar – även om skämtet ska ligga nära sanningen för att vara lyckat – hade vi ett annat läge än i dag.

Ett skämt om året, som dessutom alltid avslöjas dagen efter, skadar inte trovärdigheten. Men i en tid när skämt och påhittade nyheter är vardag blir det mindre lockande att medvetet lura läsarna.

Tyvärr är det inte förbjudet att regelbundet sprida lögner. Det har länge funnits mindre grupper som i övertygelsen om att vara ständigt lurade av staten och en global sammansvärjning, drivit egna nyhetsförmedlingar där "sanningarna" har avslöjats.

Skillnaden mot de senaste årens "sanningsspridare" är att dessa har en politisk agenda att skapa ett misstroende mot staten och fria medier. Ofta finns det ett spår av sanning i de nyheter man förmedlar, skillnaden är det man kryddar med sånt som inte är sant och som man därför inte kan läsa om i traditionella medier. Detta utgör då "beviset" för mörkningen, att ingen annan berättar "hela sanningen".

När tillräckligt många är tillräckligt misstänksamma öppnas möjligheterna för inskränkningar i demokratin och politisk styrning av våra medier. Vi har sett det hända förut.

Vad är då motmedlet mot denna utveckling?

Man kan tycka att det är givet: en ökad satsning på kvalitativ journalistik som berättar om vad som hänt men också varför. Som ger bakgrunder och fördjupning, förklarar och folkbildar.

Tyvärr lyckas traditionella medier inte alltid med detta. Istället har många fokuserat på att driva trafik till sina egna sajter, i hopp om att det ska leda till intäkter. Papperstidningarna som trots allt fortfarande står för det mesta av intäkterna, sköts ibland lite med vänsterhanden i väntan på att prenumeranterna ska dö ut. Bokstavligt talat.

För det är ju så att allt färre prioriterar en prenumererad tidning, tyvärr oavsett om den ges ut på papper eller digitalt. Annonsörerna hittar andra sätt att få ut sina budskap. Däremot har inte efterfrågan på journalistik minskat, problemet är att hitta system där nyhetskonsumenten ser nyttan av att betala för journalistiken.

Att lura läsaren att klicka på en länk eller betala för något som inte uppfyller läsarens förväntningar är helt fel att gå. Det om inte annat borde vi ha lärt oss vid det här laget. Mediebranschen behöver stärka sin trovärdighet, inte sälja ut den.

Koncernen Mittmedia är den som mest målmedvetet försökt lämna papperseran bakom sig genom att fokusera på de digitala kanalerna. De flesta andra mediehus har följt efter. För en tid sedan aviserades att koncernen dragit ner på takten i detta arbete och nyligen kom nyheten att man vänder helt om och istället nysatsar på papperstidningarna.

Fokuset på distributionskanalerna har tagit mycket kraft. Det är inte kanalen som avgör om något blir läst eller klickat på. Det är värdet av innehållet.

Den 1 april får man stå ut med risken att utsättas för fake news. Övriga dagar ska man kunna lita på sin tidning.