Det goda samtalet krävs för att upprätthålla tillit

Fria tankars hem. Denna poetiska benämning på en studiecirkel vägrar att lämna mina tankar. Cirkeln i Slöinge 1920 var starten för folkbildning på den halländska, och sedermera svenska, landsbygden som jag skrev om i fredagens ledare. Namnet ger mig så många funderingar kring nutidens diskussioner.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Det goda samtalet, som studiecirkeln bygger på, verkar vara närmast utrotningshotat i dagens politiska debatt. På lokalplanet fungerar det fortfarande förhållandevis bra, men det kan variera från kommun till kommun. Vilken debatton som sitter i väggarna kan ha satt sig där under många år. Det är också i sociala medier som politiker kan vara lite väl aggressiva i sina sätt att formulera sig. Om politikern inte heller håller rent bland sina följare, det vill säga tar bort olämpliga kommentarer och säger till dem som skrivit elakt eller rentav rasistiskt, så spårar det lätt ur.

Politiker på riksplanet har ett stort ansvar att sätta en bra ton för att det demokratiska samtalet inte ska bli ett odemokratiskt skrikande. Det finns alltför många exempel på riksdagsledamöter som skriver provokativt på sociala medier, troligen i syfte att märkas i det stora informationsflödet. Men då sätter man tonen för en debatt som lätt blir föraktfull och aggressiv.

ANNONS

När Jonas Sjöstedt (V) avtackades i samband med partiledardebatten härförleden var det flera som berömde honom för att kunna skilja mellan sak och person. I ett bra politiskt klimat kan man göra det och troligen är det fortfarande så i vår riksdag. Problemet är att väljarna inte ser det, utan hör bara nedgörande kommentarer och vassa repliker. Det är lätt att tro att kombattanterna inte kan sitta vid samma lunchbord och föra ett trevligt samtal. Oftast går detta emellertid alldeles utmärkt.

Logiken som media också mer eller mindre tvingats till är att drastiska kommentarer ger utdelning i form av rubriker och artiklar. Här måste även riksmedia rannsaka sig. Med ett hårt tonläge blir samhället lätt polariserat och det är det som kommer att hända om ingen börjar dra i en annan riktning. Att föra en retorik som svartmålar landet i syfte att komma åt motståndarna, just det vi ser i dag, riskerar att leda till ett samhälle där tilliten försvinner och vi varken litar på varandra eller på myndigheterna. Det kan också leda till att vi får en annan sorts politiker, de som är hårdhudade och mest drivs av egen vinning.

Folkbildningen skulle kunna göra så mycket för att öka tilliten och bidra till ett bättre samtalsklimat. Men hittills verkar studieförbunden ägna sig åt sin ordinarie verksamhet. Vilket möjligen är förståeligt eftersom de är beroende av bidrag för studiecirklar och kulturevenemang. Studieförbundet Vuxenskolan borde med sin historia och med hänvisning till ”Fria tankar hem” ta initiativ till ett landsomfattande kommunikativt arbete för att ”uppfostra” de politiker och samhällsdebattörer som håller på att dra demokratin i smutsen. Vi behöver en nystart av ”Fria tankars hem”.

ANNONS
ANNONS