Jag tänker på alla äldre som lider extra mycket i coronautbrottet. Då tänker jag faktiskt inte i första hand på dem som är sjuka, det är så eländigt så det går knappt att tänka på. I stället tänker jag på dem som längtar efter nära och kära, inte minst dem som har sin partner på ett äldreboende och som själva bor i eget boende. Besöksförbudet från den 1 april skulle först gälla i tre månader, men förlängdes sen till den sista augusti och ingen vet om det kommer att förlängas igen.
Det är upp till varje äldreboende att hitta lösningar för att de äldre ska kunna få besök utifrån. På flera ställen har man ordnat plexiglasrutor utomhus. Det verkar vara en fiffig idé, men vill poängtera att jag inte sett någon i verkligheten. Men är de egentligen så funktionella? Det verkar svårt att höra vad den andre säger, och många äldre har inte så bra hörsel. Skulle det inte fungera med 2-3 meters avstånd utan plexiglas? Det kanske inte fungerar om någon är dement, för då fungerar plexiglaset som en naturlig barriär mot att närma sig den andre.
Jag pratade med en gammal dam i Varberg, vars make bor på ett äldreboende. Hon efterlyste infravärme vid besöksplatsen, för det blir så gräsligt kallt efter en stund. Det kan man förstå i denna blåsiga och regniga juli. Och ska besöksförbudet fortsätta gälla även framåt hösten bör äldreboendena definitivt fundera över att ordna infravärme. Det är jobbigt nog att inte få hålla varandras händer, att dessutom höra dåligt och tillika frysa gör inte situationen bättre.
De äldre som undslipper coronaviruset kan i själva verket hamna i en annan hälsofarlig situation: depression och därtill hörande åkommor och sjukdomar. Att vara ensam och att inte få ha fysisk kontakt kan göra vem som helst deppig. Det är lätt att tappa matlusten och därmed bli undernärd.
Det finns äldre som struntar i det här med corona, som lever i princip som vanligt och som utsätter sig för risken att bli sjuk i covid-19. De flesta av dessa är sannolikt ”yngre äldre”, några år över 70. De som är födda på 30-talet är uppfostrade till att hörsamma vad myndigheter bestämmer och syns därför inte lika ofta på stan. Samtidigt är det förståeligt ur den enskildes perspektiv, om valet är att dö av ensamhet och depression eller att dö i covid-19. Då tänker inte människor på hur förfärligt just denna sjukdom yttrar sig, med stora andningssvårigheter i de värsta fallen. Och de tänker inte på att vårdpersonalen blir överlastad. Därför måste kommuner och myndigheter göra sitt yttersta för att de äldre ska kunna leva ett bra liv utan att de utsätter sig för smittrisker eller blir psykiskt sjuka.
Man kan börja med att sluta klappa äldre på huvudet och kalla dem ”våra äldre”! Äldre är människor, punkt slut, bara med fler årsringar och fler erfarenheter.
