Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Dana Pourkomeylian Bild: Annika Karlbom

Bryt dödstriangeln i Mellanöstern

Att Qasem Soleimani var en krigsförbrytare råder det inga tvivel om, därför finns inga skäl att sörja hans död.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Dag. Svarta avgaser ringlar upp mot luften när en munter röst bryter igenom ljudet av gamla motorer på tomgång. ”Här ser vi en underbar solnedgång. Jag önskar en ny gryning för alla medborgare av vårt älskade Iran!”.

Natt. Maskerade människor rör sig i tusentalet på Mehrshahrs gator. ”25 november 2019, alla har kommit ut för att protestera. Kära mödrar och fäder, låt era ungdomar få demonstrera så att vi kan bli kvitt denna gudlösa regim! Jag är också någons son”.

Knappt timmar efter att videon spelats in sköts den 27 åriga el-ingenjören Pouya Bakhtiari ihjäl av iransk säkerhetspolis. Ett skott. Rakt i huvudet.

I december 2019 fick Reuters ta del av hemliga uppgifter från tjänstemän på det iranska inrikesministeriet. Det uppdagades att 1 500 demonstranter dödats och uppemot 7 000 fängslats. Massakern hade orkestrerats från högsta nivå, av general Qasem Soleimani. Som ledare för iranska revolutionsgardets specialiststyrka och hjärnan bakom Irans närvaro i Irak, Syrien och Afghanistan var han Irans näst mäktigaste man, men fram tills den 3 januari 2020 relativt okänd. En amerikansk raketattack, signerad president Donald Trump, har nu gjort honom världsberömd och fått världssamfundet att frukta ett fullskaligt krig.

Att Qasem Soleimani var en krigsförbrytare råder det inga tvivel om. Med tusentals oskyldiga liv på sitt samvete finns det ingen människa med förnuftet i behåll som sörjer hans frånfälle. Något som dock också kan konstateras är att Donald Trump inte verkar ha någon annan funktion i sitt huvud än tanklös konfliktupptrappning, något som han ännu en gång bevisat genom att nu hota med att förstöra iranska kulturarv (även det ett krigsbrott).

Det krävs inte mycket mer än två nationer styrda av tyranner, terrorister och neokolonialister för att sätta världen i brand. Tyrannerna i Iran rättfärdigar sina handlingar genom att säga att de slåss mot kolonialism, medan de håller sitt folk förslavat. Neokolonialisterna i USA rättfärdigar sina handlingar genom att säga att de slåss mot terrorism, medan de samtidigt stödjer de tyranner som passar dem. Terroristerna i IS och Hizbollah rättfärdigar sina handlingar genom att säga att de slåss mot tyranner, kolonialister eller båda två, medan de spränger civila och utför folkmord.

Ingen plats på jorden är ett bättre exempel på denna dödstriangel än Mellanöstern, där aktörerna (med USA, Iran, Israel, Ryssland och Saudiarabien i spetsen) förstärker varandras narrativ och legitimitet med varje drag. Det är också därför hela triangeln måste bort, vilket inte kan göras genom att stärka den ena eller andra sidan. Det som istället behöver stärkas och stödjas är folket. Folket som är förtryckt av tyrannerna, exploateras av neokolonialisterna och massakreras av terroristerna. Att svara på iraniernas rop när deras barn mördas, på syrierna när deras städer utplånas, på yazidierna när deras helgedomar förstörs och på kurderna när deras styrkor övergivs. Börja där - inte vid Qasem Soleimanis död.