Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20210603
Rapparen 1.Cuz anländer till Grammisgalan på Södra teatern i Stockholm.
Foto: Claudio Bresciani / TT kod 10090 Bild: Claudio Bresciani/TT
STOCKHOLM 20210603 Rapparen 1.Cuz anländer till Grammisgalan på Södra teatern i Stockholm. Foto: Claudio Bresciani / TT kod 10090 Bild: Claudio Bresciani/TT

Maria Haldesten: Brun musikcensur med Hitler som föredöme

Minns ni när Erik Hellsborn (SD) blev tokarg i Varbergs fullmäktige - efter att Linda Berggren (S) hade påtalat att SD:s snäva konstnärliga riktlinjer påminde om nazisternas?

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Självfallet fanns det fog för dessa liknelser - vilket nu bekräftas av SD-företrädare. Ungsvenskarnas Saga Sievert vill se censur och spelförbud mot ortenrap. För att stärka sin sak hyllar hon ett ökänt exempel:

"På 30-talet i Tyskland myntade nationalsocialisterna begreppet ”entartete Kunst”, urspårad konst. I det fallet användes begreppet för att kunna förbjuda viss konstströmning som nationalsocialisterna uppfattade som misshaglig... inom musiken stämplades jazz på liknande sätt." skriver hon i en debattartikel i nättidningen Bulletin.

I dag är det alltså gangsterrapen som klassas som urartad - och som Saga Sievert vill låta censurera. Hon vill dessutom bötfälla medier som skriver positivt om rapmusik.

Kan det sägas tydligare? Knappast.

Möjligen kan vi tacka den unga sverigedemokraten för att hon inte slår blå dunster i ögonen på folk - utan går direkt till den bruna idékällan.

"I ett fritt och demokratiskt land som Sverige bör vi i en debatt kunna använda termer ur historien", skriver hon för att förklara sig inför alla kritiker som tappat hakan.

Vem är brun? frågade en ilsken Jimmie Åkesson i en partiledardebatt härförleden.

Grotesk smutskastning, ylade Erik Hellsborn efter fullmäktigedebatten i våras.

Sånt spel för gallerierna pågår ständigt. Men när en ung SD-politiker propagerar för framtidens SD-politik blir både vägen framåt och förebilderna bakåt närmast övertydliga.

Urartad musik. Urartad konst. Listor på vad SD anser räknas dit kommer säkert att presenteras. Och eftersom vi vet att de välgjorda bronsstatyerna i Brunnsparken klassats som oönskade - förstår vi att SD upprörs av oändligt mycket mer än menskonst i en tunnelbana.

Men blodig konst och blodsdrypande strofer är ju inte så trevliga, påpekar kanske någon.

Det är dock inte konstens syfte, att alltid behaga. Konst ska också kunna provocera. Den skall kunna reta gallfeber på folk - och förfära vuxenvärlden.

I min ungdom beskrevs hårdrocken som Satans musik. Det spreds rykten om att demoner skulle åkallas om man spelade skivor baklänges.

Gangsterrapen döljer inget. Den är naken och rå - och självklart finns skäl att debattera budskapen.

Men att stämpla konst som degenererad, för att sedan censurera och förbjuda är att slå in på fel väg.

Vi vet vart den leder. Vi vill inte dit.