Patrik Sjöberg säger i AB (20/6) det alla innerst inne borde tycka är det enda rätta – skydda barn, inte vuxna! Ändå finns det tydliga tendenser i samhället som visar oss gång efter gång att så inte är fallet.
Pedofiler är mästare på att manipulera och dupera omgivningen. Likt psykopaten får de motparten, det vill säga, barn, att känna skuld för det som hänt. Och samhället är uppbyggt på att vuxnas ord alltid väger tyngre eftersom alla utgår från att barn gärna fantiserar och hittar på. Därför är det fullständigt absurt att någon ens väljer att inte hålla med Patrik Sjöberg när han kämpar för barns rättigheter.
Vad vuxenvärlden behöver, är hårdast möjliga och kännbara spark.
Patrik Sjöberg valde att skydda barn genom att hänga ut en handbollstränare som lyckats hålla sig undan så länge att den nu lagstadgade preskriptionstiden för brott på barn tagit slut. Tränaren slipper därmed straff. Vuxna avarter som dessa behöver inte fler ryggdunkningar från samhället så de kan fortsätta förstöra barns liv. De behöver veta att hela samhället är vaket och redo att ingripa direkt när vi misstänker någon. Patrik Sjöberg visade civilkurage. Enbart så får vi bukt med detta. Samt genom att ta bort preskriptionstiden för dessa brott.
Hur kan vi försvara att exempelvis en ridlärare kunde anklagas för sexualförbrytelser i ofattbara 20 år utan att någon förutom de drabbade barnen ens agerade. Den manlige ridläraren fick hela tiden fortsätta trots de drabbades polisanmälningar och fortsatta varningssignaler till Svenska Ridsportförbundet om att fler ofredades. Nu har tränaren fått tränarlicensen indragen. Men allting har hela tiden omgärdats av värsta sortens ursäkter och ynkliga bortförklaringar till ridlärarens fördel. De utsattas liv går däremot inte att reparera. Därför är det så oerhört viktigt att barn inte utsätts för skuld och skam. För hur ska de i så fall våga komma till oss när de vill berätta vad de utsatts för?
Det krävs mycket för att som vuxen vara så avtrubbad att man inte ens ser, eller ännu värre – inte bryr sig – när barn far illa. Det räcker med minsta gnutta förståelse för mänsklighet och egen empati, för att förstå att det är barnen vi ska lyssna på och inte de vuxnas lögnaktiga förklaringar. Det vi måste förstå är att det sjuka beteendet möjliggör ett planerande och manuslikt regisserande som ger förövaren ett oerhört manipulativt övertag. Lögnerna blir därför svårgenomskådade.
Det finns därför inga ursäkter till att inte anmäla dessa vuxna längre. Det har blivit dags att äntligen börja lyssna på barnens sanna redogörelser.
