Arvid Åhlund: Coronaopinionen är en bubbla

Coronakrisen kan förenklat delas in i två faser, en kort och en lång. Den korta och innevarande omfattar själva virusbekämpningen och nedstängningen av samhället i stort. Den långa och kommande går ut på att bygga upp gammalt och nytt och utvärdera vad som egentligen hände.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
Bild: Jonas Ekströmer/TT

Bägge faser har tydliga och förutsägbara politiska implikationer. Fas 1 är våldsam och hjärtskärande men kittar samtidigt ihop. Alla önskar viruset ur världen, alla hyllar vårdpersonalen och nästan alla sluter upp bakom regeringen, inklusive oppositionen. Ulf Kristersson och Ebba Busch tycker finansministern fattar många kloka beslut, möjligen borde hon göra lite mer. Finansministern tycker att M och KD:s inspel är konstruktiva, möjligen borde de tänka lite långsiktigare.

Mönstret går igen överallt. I Italien har premiärminister Guiseppe Contes förtroendesiffror ökat från 45 till 70 procent. I Tyskland anser åtta av tio att Angela Merkel gör ett bra eller lysande jobb. I Frankrike har Emmanuel Macron låst in befolkningen och rusat med 15 procentenheter i opinionsundersökningarna. I USA kämpar Donald Trump i motvind, men en majoritet anser likafullt att han bekämpar virus bättre än Demokraternas kandidat Joe Biden. Och i Sverige går Socialdemokraterna som tåget. Partiet ökade med sju procentenheter i SvD/Sifos senaste väljarbarometer och förtroendet för Stefan Löfven steg med 19 procentenheter mellan mars och april enligt Aftonbladet/Inizio.

ANNONS

Förr eller senare kommer Fas 1 att övergå i Fas 2 och den fungerar på många sätt tvärtom. Om Fas 1 kan liknas vid USA:s 11 september eller tsunamikatastrofen 2004 (det är svårt att göra fel, åtminstone om man inte heter Lars Danielsson eller Anders Tegnell), är Fas 2 mer som den ekonomiska krisen på 1990-talet eller eurokrisen 2010-2015: utdragen, svårt demoraliserande och politiskt giftig.

När krisen blir grå vardag sjunker förtroendesiffror snabbt och ledare faller som furor. Eurokrisen kastade om politiken, sänkte regeringar och utplånade partier i flera europeiska länder. Coronakrisen har redan ritat om den svenska politiska spelplanen på märkbara sätt. Folk talar inte längre invandring. Ekonomin har seglat upp som väljarnas viktigaste fråga. M tycker att S borde förlita sig mer på staten. Sverigedemokraterna syns knappt till.

En del av det där är temporärt. Annat kommer att bestå även efter att första fasen glidit över i den andra. Opinionssiffrorna hör av erfarenhet inte dit.

ANNONS