Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Använd arbetsmiljölagen!

Man ska inte behöva kissa på sig för att det inte finns tid att gå på toaletten. Det säger sig självt och någon måste säga stopp.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Krönikan 23/1. Medierapporteringen om svenska sjuksköterskors villkor är provocerande att läsa. Tyvärr tror jag att bilden som ges är talande för många andra yrkeskategorier. Skillnaden mot många andra yrken är att som sjuksköterska kan du inte gå ifrån, varken för att du behöver eller i protest.


En anonym sjuksköterska berättar för DN: ”Jag har verkligen försökt men inser att det inte går att jobba under det här trycket. Jag hinner inte äta. Jag har kissat på mig på jobbet, och jag gråter. Det är tungt att jobba när patienter rullas ut för att vårdas i korridoren. Det finns ingen värdighet i vården och det tär på en psykiskt”.
Inte så konstigt att 18 procent av sköterskorna på det aktuella sjukhuset slutat bara det senaste året.


”Förut visste man att det var perioder som var tuffa, men nu lugnade det aldrig ner sig. Jag kände mig konstant otillräcklig” säger en annan och här finns hela pudelns kärna. På alla arbetsplatser har de senaste decennierna alla marginaler tagits bort. All ”luft” i organisationen har sugits ur den i tron att man blir mer effektiv om alla jobbar fullt, hela tiden.


Med återhämtning menas i detta hänseende alltså inte vila, utan en arbetstakt i normalt tempo. Arbetstoppar är för de flesta som gillar sitt jobb en utmaning, man samlar sig och klarar av en tuff arbetsperiod. För att sen kunna andas ut. Precis som i övriga livet.


Utan denna återhämtning behövs klara och tydliga strategier för att personalen inte ska slitas ut. Och det är minst lika viktigt att få återhämta sig mentalt som fysiskt. Detta är inga nyheter. Forskning finns och personalvetare lär sig om dessa mekanismer och teorier.


Problemet är att dessa insikter väger lätt när de ställs mot de ekonomiska teorierna som säger att 40 timmars högintensivt arbete i veckan ger mer än 40 timmars arbete som innefattar fikapauser och lågintensiva arbetsinsatser.


Senast i mars förra året kom en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket som har dessa insikter och kunskaper som utgångspunkt. Därför har man riktat in sig på den organisatoriska aspekten för anställdas hälsa.


I föreskriften, Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4), sägs att tjänsteutrymme inte kan tas bort utan att arbetsuppgifterna också ses över. Alltså kan man inte automatiskt utgå från att samma arbete ska utföras av färre. Ibland går det med hjälp av nya arbetssätt eller teknik, men det vanligaste har nog varit att de som är kvar har fått jobba mer.


Vilket lett till den situation vi har i dag på många arbetsplatser. Redan innan denna föreskrift kom fanns självklart regler som har som syfte att anställda inte ska bli sjuka av att arbeta. Det är nu dags att skyddsombuden kliver fram och använder den starka roll man faktiskt har.


Inte minst inom vår offentliga verksamhet där man dessutom är skyddad i grundlag genom meddelarfriheten.


Arbetsmiljölagen är dock ett mer kraftfullt verktyg än att gå till medier. Man ska inte behöva kissa på sig för att det inte finns tid att gå på toaletten. Man ska inte behöva ta ledigt för att få återhämtning så man inte bränner ut sig.


Det säger sig självt och någon måste säga stopp.