Är det något jag saknar som stadsbo är det möjligheten att tända braskaminen med björkved från träd som tagits ner på den egna tomten. Blev det strömavbrott gick det till nöds att laga lite mat på den gamla köksspisen från Ankarsrum. Vi gillar ju det som är gammaldags och upplevs som miljövänligt, vill vara oberoende och känna att den dag som kriget kommer ska vi i alla fall inte behöva frysa ihjäl.
Vi vill göra en insats för miljön och till på köpet ha det mysigt. Det är inte lätt att göra rätt har det visat sig. Utsläppen av rökgaser från småskalig vedeldning beräknas leda till 1000 förtida dödsfall per år i Sverige, på vissa håll i nivå med utsläppen från trafik. Det leder till besvär för astmatiker och allergiker. Halterna av det cancerframkallande ämnet bens(a)pyren har i Sollefteå och Laholm(!) nått koncentrationer som är över miljökvalitetsnormen på 1 ng/m3. Enligt SMHI beräknas cirka 65 procent av Sveriges samlade utsläpp av ämnet komma från småskalig vedeldning.
Det är mot den bakgrunden man får se förslaget att vid nyinstallation av vedspisar, braskaminer och vedeldade pannor, endast tillåta sådana som har en hög verkningsgrad, det vill säga ger mer varm luft än den förbrukar, samtidigt som de uppfyller moderna miljökrav. Sedan det i Norge och Danmark redan införts högre krav, har Sverige blivit en andrahandsmarknad för uttjänta vedspisar och kaminer. Det är därför det också föreslås en skrotningspremie. När vi vill byta ut eldstäder mot nya, bättre produkter går det att få en ersättning, istället för att betala för att bli av med den gamla, alternativt att sälja den på Blocket.
Någon massiv utrivning av kakelugnar från kulturhistoriskt värdefulla miljöer handlar det inte om, utan ett systematiskt miljöförbättrande arbete som tillkommit genom politiska beslut med bred förankring i Sveriges Riksdag. Nog kunde kommunikationen kring detta ha gjorts annorlunda och säkert har förslaget en enorm potential till förbättring med mer inslag av närodlad politik. Trivseleldning har ett stort stöd hos människor som nog underskattats. Det fanns ingen beredskap hos Boverket att bemöta attackerna mot beslutsunderlaget som Riksdag och regering ännu inte tagit ställning till.
”Spisupproret” som startade i tidningen Land har på kort tid samlat tiotusentals anhängare. Det finns en utbredd misstro mot myndigheter som i vissa fall är välgrundad, men jag menar att det finns anledning att besinna sig. När barn far illa, när skattemedel fifflas bort och när personuppgifter kommer i främmande makters händer, då ska vi agera, protestera och ställa de ansvariga till svars. Men, det är alltför lätt, menar jag, att vi politiker när vi ser ett drev under uppsegling, hänger på utan att ta reda på bakgrund och fakta. Om det som i det här fallet, kommer sig av åtgärder som vi själva är orsak till och indirekt beslutat om, blir det som att hugga sig själv i knät.
