Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Ola Johansson: Öppna din dörr och ditt hjärta

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det måste erkännas att även jag påverkas och oroas över det som nu sker med flyktingar på marsch genom Danmark och på tåg genom Sverige. Världens orättvisor visar sig numera inte bara i tiggarnas vädjande ögon, utan snart också i gymnastiksalar, på campingplatser och bygdegårdsgolv, där madrasser rullas ut för att ge härbärge åt hundratals flyktingar som kommer till Halland varje vecka.

Varför just hit, undrar många och frågar sig om det inte gör större nytta att hjälpa till i konfliktområdenas grannländer. Kriget i Syrien är inne på fjärde året och hade stoppats, bara FN kunde enas. Flyktinglägren i konfliktens närområde skulle tömmas om de människor som lever där vetat vart de skulle ta vägen. Sverige är en välfärdsstat, ett fritt demokratiskt land där yttrandefrihet råder. Man får uttrycka en rasistisk åsikt om man inte samtidigt hetsar mot någon folkgrupp.

Flyktingar är ingen folkgrupp, de är människor precis som du och jag. De kommer från olika förhållanden och förenas av att de inte har ett hem. Europa är för några en möjlig fristad och en språngbräda. Varför inte ta sig till de länder som uppfattas som öppnast, rikast och mest välorganiserade om man kan? Vi borde vara stolta över att de kommer hit och jag är säker på att vi i en framtid är tacksamma för det.

Lika gärna som att öppna din plånbok och sätta in pengar, kan du öppna din dörr och ditt hjärta för en främling. Att lära känna och tala med en svensk kan korta integrationsprocessen med flera år för en nyanländ. Jag märker när jag träffar flyktingar som har fått permanent uppehållstillstånd, att de törstar efter kunskap och kontakter som ger jobb och en förankring i lokalsamhället, med svenska vänner. Min förklaring till varför det ibland går så sakta i Sverige är uppskattat och leder till roliga samtal om vårt samhälle, politiken, våra lagar och sociala koder.

Jag är ordförande för Bygdegårdarnas Riksförbund, som bildades 1944, när tiderna liknade de vi har nu. Våra 1422 lokaler i hela landet är öppna och tillgängliga för kultur, fest, möten, samvaro och demokratiska samtal. Idén är inte att våra hus ska vara tomma. De ska fyllas av aktivitet och bokas till vad de är byggda för – möten mellan människor, dig och mig.

Idrottsrörelsen, Röda Korset, Kyrkan, samlingslokalerna, studieförbunden, näringslivet och partierna tar ett stort ansvar redan nu. Jag är övertygad om att föreningslivet med ideella ledare och enskilda kan göra mer som faddrar, gode män, hjälparbetare, volontärer, som medmänniskor med ett stort hjärta och en vilja att hjälpa en främling. Min uppmaning till Hallands kommuner är att ta initiativ och samordna en sådan insats. Jag är säker på att många med mig vill vara med och göra flyktingkrisen till en möjlighet.