Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Öka kritiken mot högeroppositionen, Annie

Att statsminister Magdalena Andersson planerat att framstå som en värdig statsminister i Agendas partiledardebatt på söndagskvällen var uppenbart. Hon höll hela tiden en lågmäld ton, talade långsamt och tydligt och tog inga ettriga replikskiften.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det var klokt av Magdalena Andersson att fortsätta rida på vågen av förtroende. Hon har haft en tuff start, minst sagt, men det har varit omständigheter utanför hennes kontroll och dessa har hon alltså hanterat på ett förtroendeingivande sätt. Andersson tjänar på att inte köra spetsiga oneliners som framför allt Ebba Busch (KD) har en faiblesse för.

Statsministern fick "duellera" med Ulf Kristersson (M) när det gäller Natofrågan. Där blev det tydligt att även Kristersson ville framstå som statsmannamässig. Nato är en fråga som mitt i ett brinnande krig inte lämpar sig för politisk pajkastning. Kombattanterna var mest eniga, även om Andersson inte kunde vara lika tydlig som Kristersson då Socialdemokraterna ännu inte tagit formell ställning till en Natoansökan.

Johan Pehrson (L) gjorde debut i partiledardebatten som ny partiledare, men han är en erfaren man som länge haft den rollen när debatterna hållits i riksdagen. Han lyckades väl och kan ha lockat en och annan väljare genom sina inlägg. Det är snarare hans sällskap som kan göra hans väljare tveksamma. Under kvällen kallades M, KD, SD och L konsekvent för "högeroppositionen". Som liberal borde det skava i sinnet.

Annie Lööf hade äntligen bestämt sig för att sätta press på sina gamla kamrater från Alliansen. Det har tagit alltför lång tid, samtidigt som det är förståeligt att Lööf försökt vara "den vuxna i rummet" när inte så många andra är det. Jimmie Åkessons 30-punktslista efter påskkravallerna var sannolikt droppen som fick bägaren att rinna över för Annie Lööf. Att utvisa hela familjen om en familjemedlem begått grova brott hör knappast hemma i en rättsstat. Inte heller att utvisa någon som har en "asocial livsstil", där man kan undra vem som ska bedöma det.

Lööf försökte få svar från M, KD och L hur de kan samarbeta med ett sånt parti som SD som har såna förslag och är uppenbart rasistiskt, men fick inget svar i debatten. Svaret är uppenbarligen att de gamla alliansvännerna struntar i hur långt SD går i debatten, så länge partiet kan hjälpa till att få regeringsmakten. Det kan emellertid visa sig vara en dyrköpt makt, för SD kommer knappast att agera dörrmatta till Kristersson.

En gemensam debattartikel i DN om ett motkrav till S-uppgörelsen med Vänsterpartiet i pensionsfrågan visar på att det nya samarbetet lever och frodas. Centerpartiet har ännu inte tagit ställning vilken sida man kommer att stödja, men högerförslaget är garanterat ett sätt att sätta press på C. Annie Lööf påpekade att båda förslagen sätter pensionsgruppens arbete ur spel, men det viftades bort i debatten.

Centerpartiet behöver bli ännu tydligare att kritisera "högeroppositionen". Det finns liberalt sinnade i både M och L som vrider sig som maskar inför SD-samarbetet. De får akta sig så inte den fula SD-gäddan äter upp den agnade kroken.