De första vaccinationerna av riskgrupper och vårdpersonal kan då dra igång i januari. Kanske kan vi börja ana en tid då allt är som vanligt igen – även om den fortfarande är något avlägsen.
Den framtiden bygger dock på att tillräckligt många vaccinerar sig. Enligt en opinionsundersökning av Novus, på uppdrag av Agenda, säger ungefär var fjärde svensk nej till att vaccinera sig. Dessutom så är det många som är osäkra, 28 procent svarar att de inte vet om de kommer låta vaccinera sig.
Det som hänt är inte att en fjärdedel av svenska folket plötsligt blivit militanta så kallade antivaxxare – bara ynka två procent svarar att de är tveksamma till vaccin och deras effektivitet generellt. Istället är det minnen från svininfluensavaccinet som oroar.
Vaccinet, som nära fem miljoner svenskar fick under 2009 och 2010, ökade risken att drabbas av narkolepsi. Några hundra svenskar drabbades. Stor del av kritiken var just att det utvecklades för fort. Här finns en svår balansgång – inför hotet av en global pandemi är det viktigt att snabbt kunna få ut ett vaccin, vilket kan göra det motiverat att gå snabbare fram med testningen.
Med facit i hand tycks oron för svininfluensan något överdriven. Enligt beräkningar från Smittskyddsinstitutet räddade vaccinationen 44 liv. Ställ det mot de 440 individer som fick ersättning efter att de drabbades av narkolepsi. Coronaviruset har dock visat sig mer dödligt – med över 6 000 döda bara i Sverige – och långt mer omstörtande för samhället.
Med det sagt så är inte vilka biverkningar som helst acceptabla – men det finns samtidigt få anledningar att tro att det är en överhängande risk. Testerna hittills visar på vaccin som både är säkra och effektiva. Testerna är rigorösa och kom igång redan i våras. Man får inte heller glömma att viruset i sig utgör just också en risk – för de flesta troligen en betydligt större risk än vaccinet.
“Det är för tidigt att säga hur många svenskar som faktiskt kommer att vaccinera sig” sa socialminister Lena Hallengren (S) i Agenda om uppgifterna. Fler är positivt inställda idag än när samma fråga ställdes i augusti – då var det fler som svarade att de inte ville ta vaccinet, än folk som ville. Kanske beror det på höstens hårdare restriktioner. Viruset begränsar våra liv mer, och riskerna blir mer påtagliga – att vaccinera sig blir mer lockande.
Det talar för att många, trots oro, kommer att välja vaccin när det finns tillgängligt. Mycket mer än så kan man egentligen inte hoppas på. Det är svårt att övertala människor att ha förtroende, särskilt när staten så pass nyligen begått ett allvarligt misstag. Och det svenska vaccinationsprogrammet har alltid byggt på frivillighet snarare än tvång. Så måste det vara även denna gång.
