Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Är Sverige möjligheternas land för alla?

I några län har inte en enda person fått bifall på nyansökan om assistansersättning i år, i Halland får ca 8 av 10 avslag.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Under åren har diskussionen kring LSS, och särskilt kring en av de tio insatserna, personlig assistans, varit intensiv. Kritiken mot den handfallenhet från regeringens sida som lett till de katastrofala neddragningarna har varit monumentala. En debatt och en kritik där det som är lagstiftningens syfte och mål - full delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor - mångt och mycket saknats.

LSS och dess tio insatser är unik på många sätt. Det som främst skiljer lagen från motsvarande lagstiftning i andra länder är just målet och syftet. I Sverige handlar LSS inte om att erbjuda en professionell och individanpassad vård och omsorg – vilket motsvarande lagstiftningar i andra länder oftast gör. LSS ska tvärtom vara ett verktyg för att säkerställa full delaktighet i samhället även för de människor som har stora individuella stödbehov i sin vardag.

Den stora frågan i debatten borde vara hur delaktigheten och jämlikheten i levnadsvillkor ser ut för personer med funktionsnedsättning i Sverige idag. Står vi nära målsättningarna som riksdagen ställt upp och bidrar det individuella stödet till att säkerställa att även personer som har de allra största behoven är med på så lika villkor som möjligt? Det är detta det handlar om!

Försäkringskassan är den myndighet som handlägger den statliga assistansersättningen som är en viktig förutsättning för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva fria och självbestämda liv, som andra medborgare. Detta har genom en rad domar och en passivitet från regeringen urholkats. I Försäkringskassans regleringsbrev för 2019 som Liberalerna varit med och formulerat enligt januariavtalet står det bland annat att

”Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken.” Det är en kraftig omsvängning jämfört med tidigare regleringsbrev där fokus legat på kontroll och begränsningar.

Under året har dock många vittnat om att Försäkringskassans redan stränga bedömningar av rätten till assistansersättning blivit än hårdare. I några län har inte en enda person fått bifall på nyansökan om assistansersättning i år, i Halland får ca 8 av 10 avslag. Effekten av Försäkringskassans hårda hållning är att bland annat allt fler, mot sin vilja, istället hänvisas till ett liv på gruppbostad eller boende hos föräldrar. Det rimmar dåligt med ett mål som handlar om jämlikhet och delaktighet. Trycket och kraven på kommunerna blir också oerhört hårt när staten sviker.

Jag och Liberalerna är djupt oroade över att det nya regleringsbrevet inte förefaller få genomslag och förväntar sig att regeringen snabbt följer upp myndighetens arbete och följsamhet mot det uppdrag som beskrivs i regleringsbrevet. Vi ger oss inte, Sverige ska vara möjligheternas land – för alla.