Det påstods att det inom mödravården finns särskilda grupper för "mulliga mammor", åtminstone fanns det för några år sen. Det lät så absurt, men när jag fick se ett nyligen utskickat nyhetsbrev/information till gravida finns dessa tankar fortfarande, om än i annan form.
I informationen står angivet BMI (Body Mass Index, ett sätt att mäta om man är över- eller underviktig) med detaljerade viktgränser för hur mycket den gravida bör gå upp. På hektot när, det är så man baxnar! Har man över 30 i BMI som utgångspunkt är rekommenderad vikt att gå upp mellan 5,0 och 9,1 kg under graviditeten.
Visst är det förenat med risker för både mamma och barn om den gravida väger för mycket, och det finns också risk för graviditetsdiabetes. Men detta borde tas upp på helt andra sätt än att prata BMI med de gravida. Framför allt inte skicka ut en BMI-tabell till kvinnorna att själva fundera över.
Vikthetsen och utseendefixeringen är så stor i dag att barnmorskorna borde ta det väldigt försiktigt när de pratar vikt med de gravida. Inte minst när det gäller unga kvinnor som är gravida för första gången. Då finns redan en inbyggd osäkerhet kring det nya som väntar. På Instagram och andra sociala medier ser man kändisar som går ner efter graviditeten och utseendepressen är stor. Det kan knappast vara bra för varken mamman eller barnet om mödravården lägger sten på börda gällande vikten.
Att skicka ut information om BMI direkt till de gravidas mejlkorgar är snudd på tjänstefel. I mejlet uppmanas man att räkna ut sitt BMI. Att diskutera saken internt med barnmorskekollegorna borde vara första prioritet och därefter ta upp hälsofrågorna i stort med den gravida. Att skuldbelägga, som BMI-sifforna lätt kan tolkas som, är under all kritik!
Med tanke på det nyligen utskickade mejlet ligger det inte långt ifrån att tro att mödravården fortfarande organiserar särskilda grupper för "mulliga mammor". Det låter otidsenligt att sortera människor efter vikt och bidrar sannerligen inte till att stärka de unga kvinnornas självkänsla.
Jag inser förstås att det är en balansgång, för varken stor undervikt eller kraftig övervikt är bra för gravida eller för fostret. Frågan är hur man kommunicerar detta på ett klokt sätt utan att skuldbelägga. Vid en konferens i Göteborg häromdagen, om framtidens kvinnohälsa, konstaterade en barnmorska i Varberg att "kvinnorna behöver ha mer att säga till om i vården" och man behöver utgå från kvinnornas olika behov och vara lyhörd inför dem. Det är lätt att framstå som beskäftig och kanske uppfattas som nedlåtande inför en ung och osäker kvinna.
Mödravården, och kanske vi alla, behöver diskutera hur de blivande mammorna ska tas emot. Inte minst i förhållande till den utseendehets som tyvärr finns i dag är det viktigt att gå varsamt fram.
Läs mer: Barnmorskor med svar på hur kvinnohälsan ska förbättras
