Förutom kommunfullmäktige hamnade jag även i socialnämnden. Utmärkt, tänkte jag. Nu kan jag lägga fram det vi gått till val på. Men nej, riktigt så enkelt var det inte. I nämnderna har man nämligen regeln att inte överpröva förvaltningsbeslut: har förvaltningen tagit ett beslut, då kan vi politiker inte ändra på detta. Annat än att vi upphäver förvaltningens delegationsrätt. Men hur skulle det gå till? Då hade ju vi fritidspolitiker själva fått sätta oss på kontoren för att kunna ta alla beslut.
Så att delegera beslut är väl rimligt. Men att inte kunna upphäva något beslut, det är absolut inte rimligt.
Så när jag lämnade in ett initiativ (motion) om att slopa tre semesterperioder och att omsorgspersonalen fortsatt ska få lägga sina scheman, då förlorade jag omröstningen med 1-12.
Dock förlorade jag inte på grund av sakfrågan utan av formaliaskäl. En del tyckte det var en facklig fråga, andra tyckte det var en förvaltningsfråga.
Att det är en facklig fråga kan jag delvis hålla med om. Men det är ju också så att Socialnämnden har som övergripande mål att kommunen ska vara en attraktiv arbetsgivare, och när då förvaltningens beslut inte harmoniserar med nämndens mål, ja då borde det väl vara möjligt att gå in och ändra dessa beslut.
Nu har jag lämnat några nya initiativ (motioner) om att hemtjänstens stressande in- och utloggningsappar ska avskaffas, att minutscheman ska utredas och att hemtjänstpersonalen inte ska betala p-böter ur egen ficka när det saknas p-plats när viktigt arbete ska utföras.
Det är det här vi gått till val på. Vi håller vad vi lovat och lägger fram kraven. Men hindren för demokrati och förslagsställande är tyvärr höga. Det krävs ännu starkare folkopinioner för att få till en verklig förändring och förbättring.
Förr hade lokalpressen en flitigare bevakning av nämnderna. Det hade behövts idag också. Allmänheten bör informeras om alla hinder som sätts upp för demokratin.
Ingemar Ericsson (24:7)