Arbetsmiljön för vård och omsorgspersonalen är allt mer pressad och det finns mycket liten förståelse från ledningen när de larmar om att man inte orkar, skriver insändarskribenten.
Arbetsmiljön för vård och omsorgspersonalen är allt mer pressad och det finns mycket liten förståelse från ledningen när de larmar om att man inte orkar, skriver insändarskribenten. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Stormen på socialförvaltningen går inte över så lätt

Undersköterskor arbetar arbetstider som få andra hade accepterat.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationVarberg||

Man kan ju undra varför det blåser storm på Socialförvaltningen i Varberg. Varför sprider sig missnöjet när ledningen bara tycker sig anpassa kostymen till resurserna och att förändringar såsom hälsoscheman, slopad flextid och tre semesterperioder ska vara kunderna till gagn?

Är det så att medarbetarna bara tänker på sig själva? Eller är det faktiskt så att bristen på tidig samverkan med medarbetarna i förändringsarbete bidrar till en misstro och ett styvmoderligt sätt att betrakta och möta medarbetarna?

Undersköterskor är vår tids livegna. Något annat kan man knappast säga, såsom det ser ut i dag. De arbetar arbetstider som få andra hade accepterat, många kvällar, täta helger, långa pass på helgerna och korta pass på vardagar, åtskilliga röda helgdagar. Nu misstror man deras förmåga att hantera flexen, för inte ska de komma tio minuter tidigare och dricka kaffe på arbetstid, gud bevars. Samtidigt ska de fortsätta stämpla in och ut, för man måste ju ha koll på att de gör sin arbetstid och inte lurar arbetsgivaren.

ANNONS

Nu ska de heller inte få ha den lilla påverkan på sitt schema som man haft, scheman ska anpassas till kundernas behov, som om undersköterskorna inte har kundernas bästa för ögonen. I tillägg så minskar man deras möjligheter till semester tillsammans med barn i skolåldern, partner med industrisemester och liknande.

När de protesterar så menar man att det är en liten grupp som gapar högt medan många är nöjda. Det är arrogant och naivt att tro det. Det kokar i en grupp som länge varit tysta.

Arbetsmiljön för vård och omsorgspersonalen är allt mer pressad och det finns mycket liten förståelse från ledningen när de larmar om att man inte orkar och att man är orolig för att inte kunna ge kunderna och patienterna den omsorg och vård de har fått beviljad och som de har behov av. Svaret på den oron är inte att begränsa personalen utan att lyssna på dem och agera.

Inte underligt att det stormar... och den här gången tvivlar jag på att stormen bedarrar...

AMF

ANNONS