Apropå
ledarkrönikan "Riskerna med att lämna ekorrhjulet"
En krönikör i HN påstår på ledarsidan att kvinnor nu lämnar arbetslivet och hävdar att orsaken är att det lönar sig bättre att jobba hemma för att spara pengar till familjen eller att de vill visa att arbetet i ett hem har ett stort värde. Skribenten målar upp allvarliga samhällsfaror i detta.
Nog stämmer det att många kvinnor är lågavlönade men de kvinnor jag möter som har tankar på en sådan drastisk omställning tar fram helt andra orsaker till sitt val. För det första berättar de om omänskliga arbetsförhållanden exempelvis inom Region Halland och inom vård, skola och omsorg där många kvinnor arbetar. Många upplever att de sett sig tvungna att ta sig därifrån för att skydda sin egen hälsa. De har valt yrken som de verkligen velat få ägna sig åt men fått se att omständigheterna kring arbetet blivit allt mer styrda och omöjliga att verka i. Ett annat skäl till förändring kan vara att man inte längre vill delta i en uppskruvad konsumtionshets och därigenom bidra till en ekologisk kollaps. De ser att en sådan riskerar att bli förödande både för oss själva och för kommande generationer och de vill att samhället prioriterar verkliga värden på ett annat sätt.
Hanna Marie Björklunds gör en slutkläm där hon skuldbelägger både män och kvinnor som väljer att baka sitt eget bröd "istället för att jobba" och menar att de har ansvar för om det längre fram det inte finns pengar till mediciner när deras närstående behöver avancerad cancerbehandling. Jag blir förvånad över att skribenten visar en sådan aningslöshet. I verkligheten är det helt andra krafter som vi bör ställa till svars för samhällsutvecklingen nu.
Kråkan