Bostäder. Både S och M bygger hela sin bostadspolitik på att marknaden ska kunna ordna bostadsbristen, skriver Bengt Johansson kommunistiska partiet
Bostäder. Både S och M bygger hela sin bostadspolitik på att marknaden ska kunna ordna bostadsbristen, skriver Bengt Johansson kommunistiska partiet Bild: Annika Karlbom

Ska Lotta och Jana börja spela på hästar också?

Man behöver inte ”önska sig” att man kan styra byggandet.

ANNONS
LocationVarberg||

Apropå

artikeln "Krav på egna bolaget kan sänkas"

”Jag skulle önska att vi kunde styra över byggandet mot lägenheter med lite lägre hyror.” Så säger Jana Nilsson i artikeln i HN.

För några år sedan ”hoppades” Lotta Stenkil på 400 bostäder. Det blev 215 st.

Både S och M bygger hela sin bostadspolitik på att marknaden ska kunna ordna bostadsbristen. Men det kommer aldrig att hända. Det ligger inte i bygg- och bankkapitalets uppdrag eller intresse. De har ett intresse och det är att tjäna så mycket pengar som möjligt, på så kort tid som möjligt.

Vad är det för mening att gå och rösta, om politiken inte kan ändras? Om allt politikerna kan göra är att ”önska sig” och ”hoppas”? Är det demokrati?

ANNONS

Men man behöver inte ”önska sig” att man kan styra byggandet. K-Varberg har lösningen.

Gör om Varbergs Bostads AB till kommunalt verk eller icke vinstdrivande stiftelse. Starta samtidigt upp en kommunal byggdivision. Då har vi kontroll över både byggandet och förvaltandet. Då behöver vi inte ”gå med vinst”. Då kan vi planera långsiktigt och bygga bort bostadsbristen. Dessutom skulle en kommunal byggdivision sätta press på privata aktörer när det gäller löner, kollektivavtal och utnyttjandet av lågbetald arbetskraftsimport från främst Polen.

Bostaden är en social rättighet, och en skyldighet för nationen att tillhandahålla, som det står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

De mänskliga rättigheterna ska vi väl följa? Eller har det också blivit en ”förhoppning”?

Bengt Johansson (K)

ordf. Kommunistiska Partiet Varberg

ANNONS