Svar
på ”Det finns inget bäst före-datum för kulturmiljö”
Från 1996 till 2011 arbetade jag som länsantikvarie på länsstyrelsen. Jag var där ansvarig för den statliga kulturmiljövården i länet, inklusive tillsyn av hur de kulturhistoriska värdena beaktades i kommunerna. Jag vill påstå att ingen i länet har mer erfarenhet av antikvarisk medverkan i plan- och byggprocessen än jag. Mot denna bakgrund vill jag kommentera den aktuella diskussionen kring tillsättandet av en kommunantikvarie i Varbergs kommun.
Redan 1976 inledde jag ett arbete som antikvarie på dåvarande Hallands Museum, i dag den del inom Hallands länsmuseer som kallas Kulturmiljö Halland. Omgående sökte jag samarbete med kommunerna i länet för att bygga kunskaps- och planeringsunderlag. Jag vill påstå att vi var framgångsrika. Program för kulturminnesvård, som del av de kommunala översiktsplanerna, och bevarandeplaner för städerna togs fram under 1980-talet och en bit in på 90-talet. Vi var en kunskapsbas och remissinstans för kommunerna i plan- och byggfrågor. Men, det finns ofta ett men. Som byggnadsantikvarie i den externa rollen, motsvarande dagens Kulturmiljö Halland, står man alltid bredvid, det vill säga man är inte en del av den kommunala förvaltningen och politiken. Skillnaden blev tydlig när Kungsbacka kommun, påhejade av oss, inrättade och anställde en kommunantikvarie i början av 1990-talet. Vad denne åstadkom för att beakta och bevara kulturarvet i Kungsbacka kommun kan inte överskattas och var långt utöver vad vi på distans från länsmuseet kunde uträtta.
Kommunantikvarien har således en särdeles, strategiskt viktig funktion inom den svenska kulturmiljövården, ja kanske den viktigaste av alla! Där, i kommunerna, dvs där det mesta beträffande kulturmiljöns hantering avgörs i enlighet med Plan- och bygglagen, kan denne bygga kunskap och dagligen argumentera för det kulturhistoriska perspektivet och kulturarvets värden – inom den kommunala förvaltningen. Jag kom också i Kungsbackas fall till insikt om hur viktigt det är att denne antikvarie är knuten till en egen nämnd, fri från de ”samhällsbyggande” nämnderna (byggnadsnämnd, kommunstyrelse) och där har en egen, separat politisk förankring – i Kulturnämnden!
Enligt min mening borde alla kommuner ha denna expertis, allt annat är egentligen ett systemfel, med hänsyn till Plan- och bygglagen och de oerhörda värden som vårt byggda kulturarv utgör. En riven byggnad, en riven stadsdel, kan aldrig återställas, det bill säga arvet, historien, originalet är en gång för alltid borta. Och därmed också en tillgång för stadens invånare – och dess besökande, ”turisterna” – urholkad. Varbergs kommun har trots enorma misstag och prestigeförluster sedan 1970-talet (jag behöver inte upprepa namnen) fortsatt – intill denna dag – att utarma stadens och innerstadens byggda kulturarv, som om det inte funnits någon eftertanke. Och inte verkar det avmattas, tvärtom. Det minsta man ur ett folkligt och demokratiskt perspektiv kan begära är att Varbergs kommun nu rekryterar en person med byggnadsantikvarisk bakgrund och inrättar en kommunantikvarie på heltid. Ja, det ska vara en heltid, för att man ska få den kompetens och det kunnande som eftersträvas. Tjänsten bör helst knytas till kultur- och fritidsförvaltningen, så att den blir fristående de ”byggande och planerande” förvaltningarna och inte ”äts upp” där innan frågor kommer till avgörande!Gör som bland annat Michael Bonde (L) och Linda Berggren (S) förespråkat, och det grannkommunen Kungsbacka gjorde för snart 30 år sedan: Inrätta snarast en tjänst som kommunantikvarie i Varbergs kommun! För en bättre livsmiljö idag och för framtida generationer!
Mats Folkesson
tidigare länsantikvarie