Den 9 november lade regeringen fram en proposition om en primärvårdsreform. I den föreslås att val av utförare inom primärvården ska ske genom listning och att möjligheten att välja en fast läkarkontakt ska förtydligas.
Som allmänläkare hade vi väntat oss mer, bland annat en förordning om listning på fast läkare och inte som idag, på vårdcentral. En vårdcentralsbyggnad tar inte ansvar, det gör de som arbetar i huset. Att begränsa liststorleken på vårdcentralsnivå eller hellre, för en enskild läkare är avgörande för kvalitet och säkerhet. Propositionen tar därför ett kliv i rätt riktning när man i vissa situationer vill tillåta listningsstopp för vårdcentraler.
Vi hade dock förväntat oss en begränsning av hur många invånare som får lista sig på en och samma fasta läkare. Med ansvar för 1 000 – 1 500 invånare skulle väntetiderna bli rimliga och patienterna skulle möta samma doktor vid de flesta besök. Läkaren och patienten lär också känna varandra och det uppstår en relation, något som gör vården mycket enklare. ”Tänk så enkelt det blev att förnya ett recept eller ringa och fråga om något, nu när doktorn känner mig och mina krämpor”, fick jag en gång höra av en patient.
Det har blivit allt svårare för Sveriges regioner att rekrytera och behålla sina distriktsläkare. och detta börjar nu få allvarliga konsekvenser. För läkarnas del handlar det om att arbeta deltid. För befolkningen handlar det om långa väntetider och hyrläkare som byts ideligen. Det är inte konstigt att de som vill ha hjälp med enklare åkommor tröttnar och vänder sig till ett nätläkarbolag, något som tär på regionernas ekonomi så att patienter med allvarligare sjukdomar får sämre tillgång till vård på den egna vårdcentralen.
Enligt en enkät till halländska läkare upplever tre av fyra sin arbetsbelastning som hög eller mycket hög. Många planerar att minska sin arbetstid och en av fyra uppger att de under det senaste året slutat sin anställning på grund av hög arbetsbelastning. Särskilt oroande är det att även de som är under utbildning följer detta mönster. Att på sikt ge alla invånare tillgång till en fast namngiven läkare med rimligt antal invånare är en ödesfråga för svensk primärvård om vi vill skapa ”god och nära vård”, som rubriken i en utredning lyder.
Den fasta läkaren har ett medicinskt ansvar för sina listade patienter, men många gånger är det teamet med distriktssköterska, sjuksköterska, undersköterska, fysioterapeut och övrig personal som tillsammans skapar god primärvård.
Ett exempel på vad ett listtak kan medföra finns i Region Sörmland. Efter att regionen nyligen tagit beslut om listningstak för distriktsläkarna vände utvecklingen och man har på kort tid anställt flera läkare. Ett annat exempel är Borgholm, där distriktsläkarna ansvarar för högst 1 000 patienter, vilket medfört att man inte har en enda vakans. Läkarna i Borgholm driver, förutom mottagning på vårdcentral även ett så kallat hemsjukhus. Patienter i behov av slutenvård, kan då vårdas i hemmet tack vare täta hembesök.
Regeringens primärvårdsreform må lämna mycket övrigt att önska men det står enskilda regioner fritt att driva primärvård med fast läkare och listtak. Kanske Region Halland kan lära något av Sörmland och Borgholm?
Gösta Eliasson
ordförande för Svensk förening för allmänmedicin i Halland