Svar
på ”Skäms än mer!”
En del av politikens hårda verklighet är att det inte alltid kommer finnas pengar till allt det man skulle vilja satsa på. I sådana lägen kan man förstås välja att höja skatten. Skattehöjningar är dock något vi sverigedemokrater så långt som det är möjligt vill undvika, och det vore ett svek mot våra väljare att driva på för en sådan, när vi innan valet motsatte oss förslag om skattehöjningar.
Det som då återstår är att effektivisera för att spara pengar, med så liten negativ effekt på verksamheten som möjligt. Detta är anledningen till att vi ställt oss bakom de reformer som Ericsson tar upp, under rådande omständigheter var detta det minst dåliga alternativet.
Med detta sagt behöver det förklaras varför ekonomin inom socialförvaltningen är så ansträngd. En del av förklaringen är mottagandet av så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. Tanken är att staten ska täcka upp dessa kostnader för kommunerna. Prognosen för Varberg är dock att kostnaderna för året ser ut att bli fyra miljoner kr högre än statens ersättning. En annan, än större faktor är det kommunala utjämningssystemet. När detta reformerades under 2019 blev det en nitlott för Varberg, med ett minus på 40 miljoner kronor. Hela anledningen till reformen var den stora invandringen 2015. När etableringsstödet från staten slutade betalas ut hotades fler kommuner som haft stor invandring av ekonomisk kollaps, varför andra kommuner blev tvungna att rycka ut och rädda dem. Varbergs skattebetalare tvingas alltså inte bara betala för invandringen hit, utan får även vara med och betala för invandringen till kommuner som Filipstad, Degerfors och Åmål.
Om SD hade styrt Varberg hade vi givetvis gjort många saker annorlunda. Men vi kan inte komma ifrån att situationen vi ser nu först och främst handlar om en illa skött invandringspolitik på riksnivå. Och det är regeringen Löfven som utgör det främsta hotet mot välfärden i Varberg.
Erik Hellsborn (SD)
gruppledare
Stig Berndtsson (SD)
ledamot i Socialnämnden