Efter den groteska kampanj som riktade sig mot Jimmy Durmaz efter VM-matchen mot Tyskland så är det många som blivit förfärade över det hat och den rasism som gavs uttryck för och som även bidrog till att skämma ut hela Sverige. Det finns anledning att fråga sig var allt detta hat kommer ifrån och hur människor kan uttrycka sig som de gör.
Svaret är att ingenting uppstår i vakuum. Det vi såg exempel på i hatkampanjen mot Durmaz är bara en manifestation av det hat som alltid funnits, men som under senare år tillåtits växa sig allt starkare i det svenska samhället och vars tentakler letar sig in på allt fler ställen. På nätet har det funnits länge, men det återfinns även i fikarummet, runt köksbordet, på insändarsidan, i fullmäktigedebatten, på arbetsplatser och i Sveriges riksdag. Debattklimatet har förändrats och gränsen för vad som är acceptabelt att säga i det offentliga samtalet har sakta men säkert förskjutits.
Det är ingen slump att många av de hatare som utgjutit sina groteskheter över Durmaz eller andra personer man ogillar samtidigt taggar Sverigedemokraterna i sina inlägg. Genom att Sd blivit ett allt mer accepterat parti med en retorik som hela tiden balanserar mellan allmän xenofobi och ren rasism har gränserna för vad man kan säga förskjutits. I kölvattnet kring Sd:s retorik har hat och hot frodats som aldrig förr.
Ytterligare ett exempel på den förskjutning som skett är att allt fler tycker att även Sverigedemokraterna är för mesiga, vilket har lett till att det mer öppet rasistiska Alternativ för Sverige har bildats och att nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen har vuxit i styrka.
Den mest medialt omskrivna politiska frågan under de senaste åren har följaktligen blivit invandringen, trots att vi i lika hög grad borde diskutera skola, vård och omsorg. De två största partierna i Sveriges riksdag tävlar idag om att vara det mest invandringsrestriktiva partiet för att på så sätt ta tillbaka förlorade väljare. En strategi som visat sig bidra till ännu bättre siffror för Sverigedemokraterna.
Hatet mot Jimmy Durmaz är på intet sätt något unikt, men eftersom det inträffade under fotbolls-VM och bidragit till att skämma ut Sverige internationellt så har det fått mer uppmärksamhet än det vanliga och vardagliga hatet. Tänk om denna händelse kunde väcka samma reaktion som #metoo i höstas och få fler att börja tänka efter över vad man själv gjort och sagt, och vad man själv har för ansvar över den utveckling som pågår.
Rasism uppstår nämligen inte i vakuum utan det uppstår i samhällen där man låter hatarna sätta agendan, där man förskjuter gränserna för det acceptabla och där man låter fegheten styra över vad man säger. Den som jamsar med i vardagshatet eller tittar åt ett annat håll har lika stort ansvar som den som sedan ger uttryck för det på Internet när Sverige förlorar en VM-match.
Den nionde september är det val och jag vill uppmana var och en att fråga sig vad det är för ett samhälle man vill ha. Själv vill jag ha ett öppet, tryggt och solidariskt samhälle, som präglas av liberala och humanistiska värderingar. Vad vill du ha?
Christofer Bergenblock (C)
1:a på kommunlistan i Varberg