Svar
Jag håller med Ingemar Ericsson om att rättvisa är det viktigaste, även då för de ensamkommande. Låt mig påminna om att de hade asylskäl när de kom. Många var barn när de kom, och hade då rätt att få sin asyl prövad som barn. Då hade de flesta fått stanna. Att det sen växte fram ett krig i Syrien, och att många därifrån tog sig till Sverige, innebar att de ensamkommande fick vänta flera år på att få sin asyl prövad. Dessutom utsattes många även för oseriösa åldersuppskrivningar, som plötsligt gjorde dem utvisningsbara, då man hittade på att de var över 18. Inte rättvist alltså.
Den nya gymnasielagen var en kompromiss, det finns nog ingen som tycker den var bra. Men den ledde till att en del ensamkommande fick stanna i Sverige och studera vidare. Bra för dem förstås, men även bra för Sverige. Men i lagen bestämdes att de måste skaffa fast jobb inom 6 månader. Ett tufft krav, som blev orimligt svårt när Coronan kom.
Det är stor brist på personal inom äldreomsorgen. Det har även Erik Hellsborn (SD) stått i talarstolen i kommunfullmäktige och berättat om, undersköterska som han är. När det nu kommer nya statliga pengar till äldreomsorgen finns ett klokt sätt att något lindra bristen. Om Erik kan acceptera nya arbetskamrater, även om de heter Ali, Mustafa, Mohammed eller Omid, så kan det bli bättre för alla inom äldrevården.
Visst stämmer det att även andra bör få fler fasta jobb inom vården. Med nya statliga pengar finns möjligheten, och V stödjer även det kravet. Att ordna fasta jobb för ett tiotal ensamkommande tar knappast jobbet från andra.
Bristen på utbildad personal är så stor. Skillnaden är bara att vi nu kan hämta hem vinsten av att samhället bekostat deras utbildning i fem år. Då vore det väl enbart korkat att inte se till att de får stanna kvar nu när de är klara att börja jobba, betala skatt och betala tillbaks till samhället. Det är ju det som de helst vill. Och det som är bäst för samhället också. Win-win.
Björn Mellquist (V)