Jag har under en stor del av mitt yrkesverksamma liv bland annat sysslat med utveckling och upphandling av andningsskydd/skyddsmasker för det svenska försvaret. Vid detta arbete har jag blivit klart medveten om svårigheterna att konstruera andningsskydd som passar olika ansiktsstorlekar och olika ansiktsformer; från små, magra ansikten till stora, plufsiga ansikten. Detta innebär att andningsskydd före användning måste individanpassas för att ge avsett skydd. Denna tillpassningskontroll kan till exempel ske i ett utrymme med en gas som ger tydlig indikation på otäthet genom till exempel ögonretning när andningsskyddet inte ger tillfredsställande skydd. Det är givetvis svårt för den enskilde att skapa en sådan miljö för att genomföra denna kontroll.
De enkla andningsskydd/munskydd som saluförs och används runt om i världen är främst avsedda att skydda från t ex stoft vid vissa arbetsuppgifter och i stoftrika gatumiljöer. De skyddar inte mot det luftburna coronaviruset och är förmodligen i de flesta fall dessutom inte heller tillpassningskontrollerade och de ger därför, även av detta skäl, inget godtagbart skydd mot inandning av viruset utan skapar en bedräglig säkerhet.
Det enkla munskyddet samlar vid användning eventuellt virus på ytan och kan, när man tar av sig det, hamna på händerna och sedan oavsiktligt lätt spridas vidare.
Försäljningen av de enkla andningsskydden/munskydden är därmed högst etiskt tvivelaktig, kanske till och med kriminellt, om den sker under förespeglingen att de skyddar mot coronavirus.
För sjukvårdens behov finns andra, mer avancerade andningsskydd/munskydd.
Göran