Många verkar vara i behov av ögondroppar, konstaterar insändarskribenten.
Många verkar vara i behov av ögondroppar, konstaterar insändarskribenten. Bild: Jerry Lövberg

Mycket besvär för att få tag i ögondroppar

Ögondropparna var slut - att få tag i andra visade sig svårare än insändarskribenten kunde föreställa sig.

ANNONS
LocationHalland||

Som så många äldre har jag fått problem med mina ögon. Det innebär att jag morgon och kväll måste droppa olika mediciner i mitt ena öga. Som väl många har märkt, har det varit svårt för apoteken att fylla på sina lager. Det gäller bl.a. de droppar jag fått ordinerade.

När nu den ena medicinen började tryta, uppsökte jag ”mitt apotek”. ”Tyvärr” fick jag veta, ”så har inte den sorten kommit,” och man kunde inte säga exakt när detta skulle bli. Jag hade fått förskrivit droppar i små flaskor, och dom var slut sedan länge. Men nu fick jag veta, att samma droppar fanns i lager i små dosetter. Så bra, sade jag, då tar jag naturligt dom i stället. - Men så enkelt kunde det inte få gå till. Förskrivande läkare hade inte prickat för båda alternativen, och då kunde inte apoteket lämna ut dosetterna. Men jag fick veta, att om jag tog kontakt med min vårdcentral, så kunde läkaren fixa detta med en knapptryckning.

ANNONS

När jag åkte hem, så gjorde jag en liten sväng in till vårdcentralen för att enkelt ordna detta. Damen på expeditionen talade om att det inte var någon ledig personal, som jag kunde tala med, så hon hämtade en blankett, som jag kunde fylla i och där jag kunde förklara mitt problem.

När jag varit hemma en stund ringde telefonen. Det var från vårdcentralen. En mycket förstående sköterska förklarade att det var en ögonläkare i Halmstad, som hade skrivit ut mitt recept, och det kunde ingen annan läkare göra något åt. Snabbt fram med mitt recept med telefonnumret till ögonmottagningen i Halmstad. Där hamnade jag i telefonväxeln och fick veta, att ögonmottagningen hade stängt sina telefoner, då de hade så mycket att göra. Detta var klockan 11:50 på en fredag och de svarade inte förrän på måndagen.

När jag senare berättade för en väninna om mina bekymmer, så skrattade hon åt mig. ”Har du inte fattat att denna fredag är en ”klämdag”, sa hon och då är det stängt överallt”.

Nu hoppas jag bara, att mitt öga inte skall ta allt för stor skada av den uteblivna medicineringen.

I tidningen samma dag kunde jag läsa att landstinget måste höja skatten.

ANNONS

Eia Olofsson

ANNONS