En ljummen sensommarkväll i juni blev min kollega Andreas mördad. Avrättad på öppen gata, helt utan möjlighet att försvara sig. Det var droppen som gjorde att bägaren rann över och min knutna näve i fickan förlorade blodtillförseln. Under mina 18 år som polis i yttre tjänst har min bägare sakta fyllts på men nu var jag tvungen att agera. För vår arbetsmiljö, för Sverige och för Andreas.
Mycket har jag upplevt som polis, många trasiga själar och sorgsna människoöden har jag mött. Men det som kriminella nätverk nu gör i Sverige, med Sverige, rubbar hela samhällen och påverkar varje medborgare. Det är ett reellt hot mot rättssäkerheten och hela den grundläggande tryggheten i vårt land.
Så hur vänder Sverige denna negativa samhällsutveckling? Hur stoppar vi de kriminella nätverkens framfart? En komplex fråga men här är en gräsrotspolis tankar:
Vi måste börja samverka på allvar. Sekretessen behöver hävas mellan skola, socialtjänst, psykiatri, föräldrar och polis. När föräldrar inte vill samarbeta måste dessa instanser gemensamt gå in, ställa krav och beslut måste tas. Socialtjänsten behöver få fler tvingande åtgärder där det ställs krav på individen och familjen. Socialtjänsten behöver förstå allvaret, ha mandat och resurser att agera snabbare. För de kriminella nätverken kostar det bara ett par pizzor eller en femhundring att få en 14-åring att bära deras skjutvapen. En 14-åring vars familj i de allra flesta fall endast får ett möte med Socialtjänsten medan en gängkriminell går helt under radarn. Politiker behöver fatta beslut.
Smakar mer än vad det kostar
Väljer man att begå en brottslig gärning i Sverige behöver det få konsekvenser. I dag smakar det mer än vad det kostar att vara kriminell. Det behövs en tydlig gräns för vad som är oacceptabelt, fel och olagligt – och det i nära anslutning till brottet. Vi behöver vara tydliga, allt annat är oschysst.
I veckan kom domen mot två tonåringar i Göteborg, båda med kopplingar till ett kriminellt nätverk. Den ena dömdes för grovt vapenbrott till fyra månaders sluten ungdomsvård, den andre för hot mot tjänsteman till villkorlig dom. Gärningsmannen hade hotat en polis. Hur kan denna straffutmätning gagna någon? Vad ger det för signalvärde till målsägande, vittnen, gärningsmän och övriga medborgare? Gärningsmännen kommer förmodligen fortsätta sin kriminella bana - för dem smakar det mer än det kostar. Polismannen å andra sidan kommer drabbas hårt av det uppenbart bristfälliga samhällsstödet - för oss kostar det mer än det smakar.
För några dagar sedan genomförde jag ett fordonsstopp och efter identitetskontroll av föraren framkom att han har 118 öppna ärenden i misstankeregistret. Alltså ärenden som ligger i väntan på att gå upp i framtida rättegångar. Hur motiverad är den personen att sluta med sin brottsliga karriär när det inte blir några repressalier i närtid? Hur motiverad blir jag som polis att ännu en gång rapportera vederbörande för olovlig körning? När det väl är dags för rättegång används mängdbrottsrabatten vilket krasst innebär att strafftiden reducerad kopiöst. I stället behöver det ske en straffskärpning då gärningsmannen tydligt visat att hen inte slutat med sin brottsliga verksamhet.
”Göra ärende på stan”
För några veckor rymde en man dömd till rättspsykiatrisk tvångsvård under en permission i Göteborg. Mannen hade ett år tidigare bland annat dömts för mord genom att ha knivmördat en kvinna med besinningslöst många knivhugg. Informationen som gick ut till tjänstgörande polispersonal beskrev att mannen var bedömd som farlig och en stor insats påbörjades. Hur är det möjligt? Ska han ha rättighet att "göra ärende på stan" ett år efter ett sådant brott? Vilken känsla genererar det till målsägandes anhöriga? Så byggs inte trygghet i landet.
Det är hög tid att sätta målsägande och vittne i första rummet. Vi måste tillse att deras behov tillfredsställs allra först – inte gärningsmannens – och det igenom hela rättskedjan och även påföljdsmässigt. Det är målsägande och vittne vi tryggt ska vagga till natten. Det är dem vi poliser ska kunna titta i ögonen och säga: "Vi finns här, vi hjälper dig och vi skyddar dig". Det kan vi inte i dag.
NFC, Åklagarmyndigheten, domstolsväsendet och Kriminalvården behöver kraftigt stärkta resurser. Inom Polismyndigheten behöver vi bli fler och ha rätt person på rätt plats. Att känna att man inte räcker till, att känna skam, är ohållbart. Vi behöver vara i utsatta områden, vara nära medborgaren och ha kapacitet att utreda de brott som trots allt sker. Vi behöver fler utredare med rätt utbildning för att utreda både vardagsbrottslighet och grova brott. Vi behöver också satsa på vår befintliga poliskår och göra vad vi kan för att inte ännu fler erfarna och kompetenta kollegor ska lämna. Vi behöver ha en lön värd namnet.
Parallella strukturer
De kriminella nätverken i Sverige lever i parallella strukturer med egna straffutmätningssystem. De taxerar inga höga inkomster men kör ändå miljonbeloppsbilar. Majoriteten av deras pengar kommer ifrån narkotikahandel, bedrägerier, utpressningar och bidragsfusk. De tvättar pengar genom företag i landet och internationellt. Medborgarna behöver få information för att kunna ta ställning och agera. "Follow the money" – ett tätt samarbete mellan Kronofogden, Försäkringskassan, Tullen, Skatteverket, bostadsbolag, kommuner och polisen krävs. Politiker behöver fatta beslut.
Det räcker nu, det är dags att vi alla tänker till - hur kan jag bidra till ett tryggare Sverige? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Ett sista sak till dig som läsare: Väljer du att nyttja din konsumentmakt genom att köpa narkotika, oavsett samhällsklass, så är du en med dem. Då inte bara accepterar du samhällsutvecklingen med ökad brottslighet och otrygghet – du göder den.
Det räcker nu, det är dags att vi alla tänker till - hur kan jag bidra till ett tryggare Sverige? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
I fredags väcktes åtal för mordet på min kollega Andreas. Mina tankar går främst till Andreas anhöriga men också till alla på den tunna blåa linjen. Låt oss tillsammans kraftsamla för att fortsätta arbetet med att trygga och säkra Sverige. För vår arbetsmiljö, för Sverige, för Andreas.
Det räcker nu.
Hannah Bergelin
polis
Göteborg