Om det är bra för barnen, bra för familjerna, bra för landsbygdens utveckling, bra för klimatet och bra för samhällsekonomin – varför genomförs det inte?
Sibbarp är en inflyttningsort och i ordets bästa mening barnrik. Många unga familjer söker sig dit, för naturen, för den starka gemenskapen, för närheten till skola och förskola, för bra boende och för ett mångfaldigt föreningsliv.
Medelåldern är lägre än på de flesta andra håll i Halland. Lokalpolitiker borde hoppa av glädje och göra sitt bästa för att stödja utvecklingen, till exempel genom att göra plats för fler barn i förskolan i Sibbarp. Då skulle de dessutom följa sitt eget beslut i den nyligen antagna strategin för ortsutveckling som säger sig vilja ”Främja samverkan mellan skola, fritidsverksamhet och förskola för att nyttja lokalerna och resurserna flexibelt och effektivt i syfte att möta skiftade behov över tid.”
Förskolan är i dag överbelagd, tolv barn står i kö, och med tanke på genomsnittsåldern i bygden kommer barnantalet att öka de närmaste åren.
I dag hänvisas barnen till förskolan i Tvååker trots att det finns lokaler i skolan i Sibbarp som använts tidigare och står klara att användas igen.
Småbarnsföräldrar i Sibbarp kan tvingas lämna sina barn på två, ibland tre ställen, innan de kan åka iväg till jobbet som finns i rakt motsatt riktning. Livspusslet är sällan lätt att lägga för barnfamiljer. Här försvåras det ytterligare av att lokalpolitiker inte tillåter att alla pusselbitar används.
Utöver det problem som detta utgör för de enskilda familjerna - och det är inte litet – så får den kortsiktiga politiken påverkan på skolans och därmed bygdens utveckling. För några år sedan var det politiska beslutet att rusta ner skolan i Sibbarp. Det stoppades delvis av en upprörd lokal opinion bestående av medborgare i alla åldrar. I höst blir skolan i Sibbarp åter en F-6 skola, vilket visar att bygdeopinionen hade rätt när det begav sig. Då är det viktigt att skolförvaltningens planering inte drar undan möjligheten för de politiska besluten att genomföras genom att förskolan inte tillåts fylla sin uppgift.
När barn på mindre orter, som Sibbarp, tvingas till förskolor på större orter, som Tvååker, är risken att föräldrar inte vill rycka upp barnen och byta skolort för dem igen. Skolan i Sibbarp skulle till exempel riskera att tappa elever, vilket all forskning visar är till men för bygders utveckling.
Ryckigheten i den politiska styrningen som skolan och förskolan i Sibbarp utsatts och utsätts för, gör med rätta inte enbart unga familjer upprörda utan medborgare i alla åldrar. Vi anser att barnen i Sibbarp behandlas som ett dragspel eller som en buffert i den lokala utbildningsplaneringen.
Resonemanget tycks vara att behövs det fler barn i skolan i Tvååker kan man dra in platser i Sibbarp. Behövs fler barn i förskolan i Tvååker kan föräldrarna i Sibbarp få köra dem dit.
Om strategin för ortsutveckling inte ska bli ord på papper och en kuliss för bristande landsbygdspolitik så behöver förskolan i Sibbarp byggas ut. Tills det är klart kan lokaler i skolan som tidigare använts användas igen. Skola och förskola ligger grannar så avståndet kan inte plötsligt ha blivit ett problem.
Vi uppmanar de lokala politiker som vill underlätta livet för barnfamiljerna, vill främja landsbygdsutvecklingen och ta ansvar för såväl den psykiska som fysiska miljön, att snarast lyssna på familjerna i Sibbarp och våra argument. Nu är det dags att visa att de beslut som redan fattas också omsättas i verkligheten.
Anna-Lena Svensson
Mats Eriksson
föreningsrådet i Sibbarp/Dagsås.
Terese Johansson
Anders Arvidsson
Lisa Ohlsson
föräldrarepresentanter
Agneta Lindblom Hulthén
bybo