Svar
på "Landsbygden är inget särintresse" (7/8).
Mari-Louise Wernersson (C) och Ingemar Johansson (C) påstår i sitt senaste debattinlägg om strandskyddet att jag ser landsbygden som ett särintresse. Det gör jag naturligtvis inte. Men de markägare som Centern företräder i strandskyddsfrågan måste ur ett bredare samhälleligt perspektiv betraktas som just det.
Det är trots allt ett fåtal av människorna på landsbygden som äger sådana strandnära markområden som kommer att få bebyggas om Centern lyckas driva igenom sitt förslag om att avskaffa det lagstadgade strandskyddet.
Troligen finns en del av dessa markägare i Centerpartiets egna led i Falkenberg. I ärlighetens namn borde kanske Wernersson och Johansson redovisa om de själva eller deras anhöriga har personliga intressen av att strandskyddet försvinner.
I dag gäller ett avstånd på mellan 100 och 300 meter. För att få bygga närmare krävs antingen dispens från lagstiftningen eller att strandskyddet upphävs. Efter att kommunerna för några år sedan fick rätten att bevilja dispenser har sådana delats ut generöst. Länsstyrelserna har dock alltid möjligheten att underkänna kommunernas beslut.
Syftet med strandskyddet, som infördes på 1950-talet, var att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att långsiktigt bevara goda livsvillkor för växt- och djurlivet i närheten av stränderna. Strandskyddslagstiftningen är alltså en grundläggande del av allemansrätten och svensk naturvård.
Vi är därför många som är djupt oroade över att Centern (och även Moderaterna) vill avskaffa det lagstadgade strandskyddet och ersätta det med en grundregel som ger enskilda markägare rätt att bebygga områden alldeles intill stränderna vid sjöar och åar i inlandet.
Istället för länsstyrelsen, alltså en myndighet, ska kommunpolitiker få avgöra vilka områden som ska skyddas och vilka som ska få bebyggas. Det öppnar för ett kommunalt godtycke där enskilda markägare kommer att få stora möjligheter att exploatera många strandnära områden runt om i landet.
De som så radikalt vill förändra lagstiftningen borde rimligtvis kunna presentera rätt tunga sakskäl. Att landsbygdens möjligheter att utvecklas skulle vara beroende av att strandskyddet försvinner är inte ett trovärdigt argument. Tvärtom är det väl så att den orörda strandnära naturen och allmänhetens möjligheter att njuta av den är en av landsbygdens främsta tillgångar.
Centerns båda företrädare Mari-Louise Wernersson och Ingemar Johansson övertygar inte i sina debattinlägg i Hallands Nyheter. De skriver att markägarna som ”vill utveckla sin närhet i olika avseenden möts med åtskilliga hinder” och att det ”finns mängder med hinder som skapar olust i olika avseenden”. Ja, det är möjligt. Lagstiftning är oundvikligen förenad med vissa hinder. Det är liksom själva poängen. Att den skapar olustkänslor är knappast ett argument för att avskaffa den.
Anders Klasson
