Svar
på ledaren "En Kina-flört i Varberg som ger bitter bismak"
I ett föredömligt objektivt och informativt reportage rapporterade HNs Håkan Bergström om ett för Varberg och Jan Myrdalbiblioteket hedersamt besök av Folkrepubliken Kinas ambassadör i Sverige Gui Congyou, som med sina bondska rötter livligt intresserade sig för bibliotekets stora samling av landsbygdsbilder från kulturrevolutionens dagar. Således ett fullständigt normalt kulturellt utbyte för ömsesidig förståelse, av det slag som självklart bör uppehållas med alla främmande makter och kulturer, inklusive diktaturer av olika slag. Om denna rätt självklara grundläggande syn brukar det råda bred samsyn.
I en hånfull och närmast hatisk ledare ger Maria Haldesten uttryck för en helt annan syn, som tycks förespråka avbrytande av såväl kulturellt utbyte, som i Trumps anda, något slags totalstopp också i allehanda affärsförbindelser. Där börjar det tyvärr också spåra ur i hennes iver att spy galla över just kinesiska intressen. Själv menar jag att infrastruktur aldrig bör säljas ut till någon främmande makt, men för Haldesten tycks frågan tyvärr vara av etnisk karaktär. När hon avslutar sitt flammande brandtal med ”Det finns bara ett korrekt sätt att hantera den frestelse en kinesisk pengapåse innebär: Säg nej, tack och hej!”, så ger det åtminstone mig en obehaglig bismak i munnen.
I Asien har traditionellt rasism i liknande sammanhang riktats mot ”Asiens judar” dvs kineserna och att särskilt särskilja pengapåsar med det etniska epitetet ”kinesiska” blir mot denna bakgrund närmast kväljande eller i bästa fall häpnadsväckande okunnigt. Gör experimentet med att byta ut ”kinesiska” mot ”judiska” eller ”arabiska” så är det lätt att se i vilket sällskap Maria Haldesten här hamnar och det kan väl aldrig nånsin ha varit hennes mening?
Lasse Diding
Svar
från ledarredaktionen:
Lasse Didings engagemang för den liberala demokratins försvar må vara begränsat. Men inte bara i Sverige utan i hela EU finns en välmotiverad oro för de strategiska investeringar som Kina har ägnat sig åt. De kan nämligen äventyra europeisk säkerhet.
Den växande kritiken mot Kina har också att göra med de ökade kränkningarna av mänskliga rättigheter, som exempelvis drabbar förföljda minoritetsgrupper hårt
Kinas tryck på svenska kommuner ökar just nu. Att uppmana till avvisande av ”generösa” investeringsförslag är en fråga om ansvarstagande. Men istället för att tänka själv väljer Lasse Diding att upprepa den typen av bisarra anklagelser som kommunistregimen tidigare har riktat mot svenska medier.
Det är sorgligt att se. Lika sorgligt som när Diding ser något hedersamt i ett biblioteksbesök från en regim som är det fria ordets största fiende.
Maria Haldesten
Politisk redaktör