Leveranssäkerheten i elförsörjningen är nu den sämsta på 50 år beroende på förtida avveckling av kärnkraft. I Oskarshamnsverket har aggregat 1 och 2 redan stoppats. Senast 2020 skall även två aggregat i Ringhals ha stoppats. Aggregaten skulle kunna drivas vidare efter komplettering av kylutrustningen enligt skärpt säkerhetskrav.
Efter avregleringen av elmarknaden finns ingen myndighet med ansvar för den långsiktiga tillgången av el utan detta ligger på politikerna. För driftsäkerheten svarar affärsverket Svenska kraftnät. Till regeringen sänds årligen en rapport om kraftbalansen. I senaste rapporten redovisas för denna vinter en effektbrist på 400 till 2 000 MW beroende på hur kall vintern blir. Stoppet av aggregaten i Ringhals ökar bristerna med 2 000 MW. Vid beräkningarna har används tillgänglighetssiffror för olika kraftslag baserade på statistik. Rapporten anger inte något mått på leveranssäkerheten med gjorda förutsättningar eller driftsituationer som skulle ge sämre säkerhet.
Ett exempel på det senare ges här. För kärnkraften räknas med tillgängligheten 90% vintertid. Det innebär ett bortfall av 850 MW som är mindre än något av aggregaten och bara drygt hälften av det största aggregatet. Men detta aggregat – O3 i Oskarshamnsverket på 1 450 MW – var perioden 4-11 oktober avställt efter upptäckt fel. För vindkraften räknas med 9% tillgänglighet eller 675 MW men lägsta värdet samma period var 330 MW. Vad som inträffat en dag i oktober kan naturligtvis återkomma en vinterdag när elbehovet är nära det dubbla. Således kan bristerna i värsta fall bli 1000-tals MW högre än vad som anges i rapporten.
Vindkraftens minimivärde är under 100 MW och nivån 200-300 MW brukar förekomma varje månad. Nivån är bara ca 1% av totala elförbrukningen och ligger inom osäkerhetsmarginalen (motsvarar högst ett par grader lägre utetemperatur). Den försiktige driftplaneraren kan därför lika gärna sätta en nolla för vindkraften i sin kalkyl.
Ledningarna till grannländer kan ofta användas för import som förbättrar situationen men inga garantier finns för tillgängligheten. Vid brist här kan detsamma gälla särskilt för länder med mycket vindkraft. Minimiproduktionen för vindkraft är i både Danmark och Tyskland under 1% av installerad effekt.
Solceller kan inte ge något under effekttopparna på vintern då de inträffar när det är mörkt. Även energimässigt kan solen bara ge ett marginellt tillskott. Produktionen sker huvudsakligen sommartid då vi redan har exportöverskott långa tider med befintliga tillgångar.
Det förtida stoppet av kärnkraft var känt av Energikommissionen men den saknade kompetens för att inse följderna. Kommissionen föreslog bara utbyggnad av väderberoende produktion och mer biobränslen i kraftvärmeverk. Ingen annan ny produktion föreslås heller när resterande kärnkraft avvecklas så småningom.
Nuvarande utveckling ger förr eller senare elbrist, troligen en vinterdag med svaga vindar i Sydsverige och söderut. Då tvingas driftledningen att bryta elmatningen till ett antal orter för undvikande av större nätsammanbrott. Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle och måste förhindras. Senast vi hade elbrist var vintern 1969/70.
Därför kan inte något aggregat i Ringhals få stoppas utan alla måste drivas vidare. I utlandsägda Oskarshamnsverket bör minst ett aggregat återstartas genom statens försorg.
Med denna användning av kärnkraften skulle vi få en säker elförsörjning i ännu minst ett par decennier och till lägsta och stabilaste pris. Alla subventioner till vind och sol bör upphöra då de höjer priset i onödan.
Sivert Göthlin
Tidigare under en lång tidsperiod ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet
