Jag är född 1948, jag har gått sju år i folkskola två år yrkesskola för metallarbetare. Efter examen 1964 började jag arbeta på en verkstad för metallarbetare blev kvar där i 16 år. Jag sökte 1980 till landstingets sociala omsorger där jag arbetade som arbetsledare för unga män och kvinnor som hade en mental funktionsnedsättning, arbetade med att förbereda mina medarbetare för att ta sina första steg ut i samhället och en arbetsplats i den reguljära arbetsmarknaden. Efter 11 år i den tjänsten gick jag en högskoleutbildning (sociala omsorgsprogrammet) har därefter arbetat som verksamhetschef inom olika kommuners områden för omvårdnad för funktionsnedsatta ( LSS). Jag arbetade till jag fyllde 67. Efter ett års pensionering arbetade jag två år inom samma område på ett privat företag. Jag har nu fyllt 72 år jag har nu en pension på 15000 kronor efter skatt, har konstaterat att jag när jag fyller 75 år så mister jag min tjänstepension från AMF med 2500 kronor. Då skall jag klara mig på 12 500 kronor i pension efter 51 år på den reguljära arbetsmarknaden, förutom ett års militärtjänstgöring i statens tjänst. Jag anser att dagens pensioner till oss som har uppnått så många år i landets tjänst är som ett nedlåtande bidrag på ålderns höst.
Pensionär 72 år