Det nyligen avslutade valet på kommun och regionnivå i Halland kan få mig att fundera på vilka konsekvenser politiker och partier ser som möjliga efter kraftiga och kännbara valförluster.
En vanlig reaktion kan vara att det nu verkligen är just jag/vi som behövs för att kunna vända skutan och att partiet mår bäst av att inte utsättas för turbulens.
En annan kan vara att jag verkligen vill vara med att ta revansch för det dåliga resultatet och nu har jag lärt mig, skaffat verktyg för att undvika katastrofen och skaffat mig en position i partiet som inte ifrågasätts.
En tredje kan vara att klamra mig/oss fast och hitta yttre faktorer som förklaring.
Det finns en uppsjö av sätt att slippa att ta ansvar för nederlaget.
Att helt sonika avgå för att släppa fram andra som troligtvis med större energi kan ta på sig uppgiften att riskminimera eller maximera till nästa val oavsett om det inträffar om fyra år eller tidigare bör finnas med i tankegodset.
Att nybörjare som gör sina första val bidrar till ett visst tapp i röstetal är fullt naturligt men om man varit med tidigare så är varningslamporna tända.
MP gjorde ett skitval i Varberg och ramlade ur Region Halland efter att relativt nyligen varit en del av den styrande majoriteten i 24 år. Centern tappade markant i mellersta Halland, kanske allvarligast i Falkenberg eftersom Varberg begåvades med två nya kommunala partier.
Om man inte går hem så kanske man skall gå hem.
Jan Berge
före detta politiker