Signerat 6/7. Nyamko Sabuni sa i sitt Almedalstal om Liberalerna: ”Vi ska vara den gröna politiska kraften som står för en tillväxtorienterad klimatpolitik utan särintressen”.
Alla noterade passningen till Centerpartiet.
Returen till Nyamko Sabuni kom snabbt och rappt när Annie Lööf i går inledde Centerpartiets landsbygdsekonomiska seminarium. ”Landsbygden är inget särintresse” konstaterade hon bestämt.
Centerpartiets förslag om ett landsbygdsavdrag för 1,2 miljoner svenskar är konkret och effektiv politik som i mångt och mycket varit efterfrågat hos många landsbygdsbor sedan många år.
Varför man ska betala mer i skatt för mindre offentlig service är en synnerligen relevant fråga.
Säkerligen har noggranna analyser, diskussioner och avvägningar gjorts för att avgränsa till just stödområdena A och B i nordvästra Sverige som motsvarar två tredjedelar av landet.
Men även om klyftorna finns i andra landsbygder så är det ändå en logisk avgränsning.
Att se landsbygden, eller för den delen livsmedelsproducenterna, som ett särintresse visar att man inte förstått den utmaning vi står inför och var lösningen på denna finns.
Det går förvisso att odla kött i laboratorier men än så länge krävs åkrar för att odla vår mat, beten för de djur som förser oss med mejeriprodukter och kött. Skogen kräver skötsel för att ge oss trä och energi. Någon ska sköta alla dessa sysslor och de kan inte bo i städerna.
Under Centerpartiets seminarium diskuterade panelen konkret och kunnigt de geografiska klyftor som finns och hur de ska slutas. Det fanns ingen krattad manege fram till Centerpartiets förslag om sänkt skatt genom höjda avdrag.
Tvärtom påtalades det att skatterna i sig inte kan utjämna skillnaderna eftersom det alltid kommer att vara dyrare att leverera välfärd där avstånden är långa.
Men en tydlig och märkbar reform för landsbygden har fler effekter än den rent ekonomiska. För i klyftan mellan stad och land finns också grogrund för minskad tillit och tilltro till samhället. Ett hot som är minst lika allvarligt som det ekonomiska.
Vi ser redan vad som händer när människor känner att de inte blir sedda och lyssnade på, om vissa alltid ska räkna med sämre service, mindre service, om det alltid är just de som ”måste förstå” att deras standard och valmöjligheter måste minska.
Vad händer om tilltron helt försvinner? Varför ska vi betala skatt? Varför ska vi rösta i val? Varför ska vi engagera oss politiskt i kommuner och regioner?
Det här är en utveckling som inte skapats över en natt och inte heller kommer att kunna stoppas med fagra löften.
I sitt Almedalstal gav Annie Lööf klart besked till alla som undrat. För Centerpartiet är vägen framåt samarbete. Samarbete med alla partier utom två, De på ytterkanterna, SD och V.
Var Annie Lööf och Centerpartiet står i synen på den alltmer normaliserade vardagsrasismen gav inte heller något utrymme för tveksamhet. Just detta är också anledningen till att Alliansen inte längre är något självändamål just för att man saknar den gemensamma grundvärderingen i att stå från Sverigedemokraterna.
