Ledare 26/7. I dessa tider av eldhärjad kris har Sverige erbjudits den största hjälpinsatsen som EU någonsin utfärdat. Hittills vattenbombar fyra utländska plan bränderna och ytterligare två är på väg. Den polska styrkan på 130 personer och 40 fordon jobbar just nu i Jämtland och Ragundas kommuner. Franska och danska styrkor med ett antal helikoptrar befinner sig också på svensk mark.
Det land som efterfrågar hjälpen måste dock vara beredd att betala för den. EU samordnar hjälpen genom unionens gemensamt finansierade civilskyddsmekanism Emergency Response Coordination Centre (ERCC), men medlemsstaterna som skickar hjälp skickar även fakturor. Det är just därför MSB hela tiden gör bedömningar av vilken hjälp som verkligen behövs. Hur stor kostnaden blir för Sverige vet vi inte förens efteråt, men uppfattningen att det är EU som kommer stå för notan är felaktig.
Sverige är idag det land som betalar högst nettoavgift per person till unionens kassa. Det innebär att Sverige betalar in mer till EU än vad landet får tillbaka i form av olika EU-stöd. Avgiften ligger på ca 1700 kr/person och år. Jämför man dock medlemsavgiften med storleken på Sveriges statskassa, det vill säga skatteintäkterna, är Sverige bland de länder som betalar minst på 1,8 %. Endast Storbritannien och Luxemburg betalar mindre.
Sverige har betalat mellan 29-39 miljarder kronor/år i medlemsavgift till EU under de senaste 7 åren. Jämförelsevis har vi mottagit 13,9 miljarder/år i EU-stöd, varav jordbruket står för 8,6 miljarder. Krasst blir det en minusaffär. Men att försöka räkna på vad man får för pengarna är dock inte så enkelt som att endast titta på nettokostnaderna. Exempelvis går nästan 70 % av Sveriges varuexport till EU:s tullfria inre marknad och närmare 80 % av vår varuimport kommer därifrån. Hade vi inte varit medlemmar skulle miljarder kronor gått till tullavgifterna. Värdet på EU:s utbytesprogram för unga och studenter går inte heller att sätta ett riktigt värde på.
I och med Brexit uppstår dock ett hål på 100 miljarder kronor i EU:s budget. Samtidigt har EU i och med flyktingkrisen och det ökade hotet från den islamistiska terrorismen tagit på sig nya ansvarsområden, så som migration, gränsbevakning och försvarssamarbete. För att det ska gå ihop måste nu EU-länderna betala mer, anser kommissionen. Den nya sjuårsbudgeten kan för Sverige innebära en avgiftsökning med 15 miljarder kronor, alltså en ökning med 35 %. Det är helt orimligt.
Som sagt kan EU:s fördelar inte mätas endast i kronor och ören. Men ju större EU-budget, desto större nettobidragsgivare blir vi. Magdalena Andersson har redan gått ut och sagt att budet från EU-kommissionen är oacceptabelt. Lite lustigt ter det sig dock hur surt den egna medicinen smakar. Höjda skatter, i detta fall avgifter, ska inte vara den första tillflyktsorten. Blir det hål i budgeten måste man i första hand prioritera annorlunda, omfördela och till sist se om och hur man kan få in mer finanser.
EU ägnar sig idag, likt vår regering och statsapparat, åt saker som det inte borde. Senast i april föreslog kommissionen att inrätta en arbetsmyndighet på EU-nivå. En slags federal arbetsförmedling alltså, med miljardnota. Kommissionen har även nosat på en gemensam europeisk föräldraförsäkring, velat reglera den svenska vargfrågan och satt en gräns för hur mycket kumarin (kanel) som ska få finnas i ”fina bakverk”. Det här är saker som urgröper EU:s legitimitet och går mot subsidiaritetsprincipen, det vill säga att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt. Framför allt kostar arbetet, lagstiftningen och byråkratin pengar. Mycket pengar.
Vi behöver inte mer EU, vi behöver ett närmare och effektivare EU.
