Ledare 2/12. Trots solen. Trots all orange. Trots all kvinnostyrka , var mörkret påtagligt närvarande. Den mörka kraft som slår, stryper, våldtar – och styckar.
– Bara i dag kan vi läsa om den 17-åriga flickan i Uddevalla, som mördats, sade Anneli Westling, president i Varbergs Soroptimistklubb, i sitt tal i Brunnsparken.
Wilma finns inte mer. Hon fick aldrig nå vuxenlivet. Som i alltför många liknande fall misstänks hennes pojkvän vara mördaren.
”Varje våldsbrott drabbar hela samhället, tilliten och tryggheten. Med den insikten är det ett ansvar för oss alla, att sluta upp mot våldet.”
Så skrev Lars Bäckström, tidigare landshövding i Västra Götaland, i en krönika i Bohusläning.
I Uddevalla och Lysekil hade människor från när och fjärran slutit upp för att söka. På lördagen strömmade människor till minnesplatsen för Wilma.
I Varberg slöt ett antal kvinnor, och några män, upp för att som planerat manifestera mot just våld mot kvinnor. ”Bär orange” löd uppmaningen inför demonstrationen.
I trafiken är orange är känd varselfärg. Men FN, som har valt den för att symbolisera en framtid fri från våld mot kvinnor, ser den dock ”optimistisk och ljus”.
Nu skall delar av torget tillfälligt få bada i detta ljus.
”För att visa vårt stöd för Orange day låter vi Rådhuset lysa med orange ljus under denna helg vilket fler verksamheter runt torget kommer att göra.” skriver VFAB på sin hemsida. Och från stadshotellets balkong hänger en påminnelse om manifestationen.
Liknande ljusspel syns på kända byggnader i en rad städer världen över.
En lysande upplysning kan förstås bidra till att sätta fokus på ett världsomspännande problem som drabbar kvinnor i alla åldrar – oavsett samhällsklass. Men grunden för verkligen förändring kräver snarare uppkavlade ärmar och vardagligt engagemang – som de insatser kvinnor engagerade i Soroptimisterna gör
– Vi hjälper ungdomsjouren Tigerlilja. Det är ofta fråga om tunga samtal och vi mogna kvinnor kan fungera som stöd, berättar Kjerstin Öberg.
Verklig kvinnofrid kräver också ett rättsväsende som tar övergreppen på mycket större allvar.
”Det är dags för rättsväsendet att fokusera på den misstänkte istället för att i oändlighet förhöra våldtäktsoffret. Centerkvinnorna vill att rättsväsendet säkerställer att den misstänkte alltid förhörs vid våldtäktsanmälningar.”
Så skrev ett antal Centerkvinnor i HN nyligen, inför Orange Day.
Att det i rättegångar fokuseras alltför mycket på exempelvis offrets klädsel, vandel, och eventuella berusning är väl känt. Detta trots att en våldtäkt är en våldtäkt - oberoende av om kvinnan hade högklackat eller fotriktiga kängor.
Att minimistraffet för våldtäkt – två års fängelse – alltför ofta bara gäller på papperet är ett annat problem. Är förövaren myndig, men under 21 år, kan straffet bli stötande lågt. Det är en indirekt kränkning mot offret och sänder helt fel signaler.
Svensk lagstiftning har förbättrats. Men än finns mycket kvar att göra – än är det långt till verklig kvinnofrid.
