Vi följer reglerna. Vi litar på våra kunder. Så kan exempelvis chefer för en hamn eller i en kommun välja att resonera. Och det funkar – tills den dag det ligger en feldeklarerad container där, som en osäkrad granat.
Boom, och det där problemet som nyss bara var Kustbevakningens bekymmer, blir inte bara hamnens utan hela Varbergs. Den dagen delar av hamnen flyger i luften lär kunder, kommuninvånare med flera ställa jobbiga frågor kring varför ingen ställde mer krav i tid.
Ett helt osannolikt scenario? Visst, de flesta misstagen i hanteringen av farligt gods ligger naturligtvis på en helt annan nivå – ett litet bekymmersamt läckage kanske. Men låt oss ändå påminna om varningarna från en sprängämnesexpert i samband med den oroväckande Whiskey-Trio-incidenten.
– Om allt går i luften skulle det kunna spränga hela Varberg, sade Bo Janzon, tidigare forskningschef på Totalförsvarets forskningsinstitut, till Aftonbladet.
Långsökt? Ja. Men det är just vad riskanalys går ut på – att måla fan på väggen och förbereda för dennes oönskade ankomst.
Ingen räknar med att sjöodugliga fartyg anlöper hamnen med explosivt krigsmateriel i lasten – men det kan uppenbarligen hända. Precis som det kan hända att någon, av slarv eller för att spara pengar, underlåter att upplysa om att det finns farligt gods i en container. Och då kan det gå fel under lastning i hamnen.
Därför är det ytterst oroväckande att Kustbevakningen inte är tillräckligt skarp i tillsynen. Kontrollerna syftar ju till att förebygga olyckor och minimera faran för skador på miljö, människor och egendom.
– Hela branschen efterlyser mer tillsyn – det är det enda sättet att hitta det som inte är rätt. Men det är inte bara brist på tillsyn som är ett problem utan även brist på kunskap. I en hamn övergår landregler till sjöregler och en del gör fel utan att vara medvetna om det, säger Birgit Rönnecke, företagsledare på SäkerhetsRådgivarna AB.
Ett annat bekymmer i sammanhanget är att regelverken uppdateras och ändras ungefär vartannat år.
– Alla företag och speditörer hinner inte med att utbilda i tid trots god vilja. Att personalomsättningen är stor försvårar dessutom planeringen av utbildningsinsatserna, förklarar Birgit Rönnecke.
I november förra året började det ryka ur en container i hamnen i Åbo. Hamnpersonalen slog larm till Sydvästra Finlands räddningstjänst, finska tullen och polisen. Alla kom raskt på plats. Men så var det också fråga om en planerad storövning, inom ramen för Hazard – ett delvis EU-finansierat projekt som syftat till att förbättra säkerheten i hamnar.
– Det görs för lite övningar, förklarar Daniel Ekwall, professor vid högskolan i Borås
Han har ingått i ledningsgruppen för Hazard, som involverat en rad länder kring Östersjön.
– När ovanliga olyckor händer, som kräver snabba insatser, är det en fördel om folk från början har kännedom om varandra. Man blir mer effektiv, får en chans att ta fram gemensamma angreppssätt, konstaterar han.
Givna slutsatser kan tyckas, men uppenbarligen kan de behöva lyftas. Räddningstjänsten Väst har inte har aldrig övat specifikt på olyckor med farligt gods i hamnverksamheten. Man har inte bedömt att det behövts. Erfarenheterna från Hazard tyder på att det kan vara läge att tänka om, kanske till och med inkludera Danmark. En olycka som leder till läckage kan ju ligga i båda länders intresse att hantera.
Att hamnverksamhet och bostadsprojekt kan leda till intressekonflikter har Varberg redan blivit varse. Stena är på väg bort. Kan säkerheten kräva att även andra hamnverksamheter får stryka på foten? HN:s granskning har visat att Varberg trotsar Boverkets rekommendationer. Är det säkerhetsmässigt klokt?
– Rent generellt kan jag säga att reglerna finns där av en anledning och att de bör respekteras, säger Daniel Ekwall.
Lokala förutsättningar kan motivera avsteg. Men då måste det ske medvetet. Av Ann-Charlotte Stenkils uttalanden att döma har Varberg ännu inte tänkt färdigt. Det behöver göras. Och det behöver ställas krav på bättre tillsyn. Vilka bör göra det om inte kommunpolitikerna där hamnarna finns?
