Himlen var oskyldigt blå. Ett flagg-gult sportplan strävande över himlen. Men i fjärran hopade sig moln, som för att påminna oss om att inte ta något för givet.
– Det är kanske sista chansen för i år, sade en kvinna.
– Ja, men det är inte dåligt att kunna doppa sig på valdagen, inflikade en annan på bred halländska.
De hade redan gjort sin plikt. Nu kunde de njuta. Eller kanske skölja av oron.
Mycket stod på spel. Mycket kunde gå fel, denna rysardag.
Ett fel var uppenbart innan rösträkningen ens börjat. Visserligen är svenskar ett kö-tåligt folk. Men priset för att bättre säkra valhemligheten har varit orimligt långa köer både för förtidsröstare och valdagsröstare.
På valdagseftermiddagen i Varberg var det fritt blås vid Varberg Direkt. Valförrättarna var fler än de röstande.
På andra håll i Halland – och landet – såg det stundtals desto mer knökat ut. SVT kunde berätta att köerna på vissa håll ringlat sig längre än till Systemet en fredag under pandemin. Det ledde till att irriterade väljare gav upp och gick hem - vissa kanske utan att försöka igen
En sådan kö-effekt är ett stort demokratiskt problem. Det kan förvisso ta tid innan nya rutiner sätter sig. Men att processen inte dög 2022 är nog de flesta överens om.
Och köerna bidrog till att fördröja den spännande rösträkningen.
Vallokalundersökningarna gav dock en tydlig indikation om att det (m)oln som länge legat vid horisonten nu hopat sig över Kristersson.
Det finns ett mått poetisk rättvisa i att det samarbete som Moderatledaren skulle inleda först om himlen föll ned - nu tycks ha lett till att det faktiskt sker för hans parti.
Lika nöjd som Jimmie Åkesson torde vara över att se ut att axla manteln som ledaren för det största regeringspartiet, lika bedrövad bör Ulf Kristersson känna sig.
Visserligen kan mer hända innan sista rösten är räknad. Men under söndagskvällen talar oddsen för att Kristersson och hans Winston, trots blåbrun framryckning, har skäl att ha svansen mellan benen. .
Om valrysaren faktiskt slutar i maktskifte kan det dock ta tid för Moderaterna att inse att satsningen på att agera putsarfisk åt Åkesson hade ett väldigt högt pris.
Ännu är inget avgjort, men i skrivande stund tycks lag Åkesson vara valets segrare. Då blir det svårt - kanske omöjligt - att neka SD ministerposter.
Den utgången bör ge Moderaterna, i eftervalsanalysen, skäl att ångra sina val. Inte heller lag Ebba Busch kan helhjärtat påstå att högergiren har tjänat det egna partiet väl.
Men i det nya teamet på högersidan är det kanske laget framför jaget som blir den ramsa som upprepas - och som motiverar att champagnekorkarna ändå flyger.
Men faktum kvarstår, att står sig stunden resultat, blir det en udda situation där ett förlorarparti får uppdraget att bilda regeringen för att det större, vinnarpartiet, inte betraktas som trovärdigt och hederligt nog att få uppdraget av talmannen.
Men en sak tycks kunna slås fast. I Sverige har främlingsfientligheten och islamofobin vunnit en seger.
(Texten uppdateras efter hand)
