STOCKHOLM 20200402  Finansregionråd Irene Svenonius (M) under torsdagens presskonferens om Region Stockholms arbete med anledning av covid-19. Foto Jessica Gow / TT kod 10070
STOCKHOLM 20200402 Finansregionråd Irene Svenonius (M) under torsdagens presskonferens om Region Stockholms arbete med anledning av covid-19. Foto Jessica Gow / TT kod 10070 Bild: Jessica Gow/TT

Vänstervåldet urholkar demokratin

Dådet mot Irene Svenonius är ingen unik händelse. Hot och trakasserier är en del av politikernas vardag.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Ledare 5/5. Irene Svenonius, regionstyrelsens ordförande i Stockholm, utsattes under helgen för klotter på sin bostad av den våldsbejakande vänstergruppen Antifascistisk aktion. “Avgå // AFA Sthlm”, sprejade man i röd färg på en yttervägg. Det är inte första och dessvärre inte heller sista gången en folkvald politiker blir utsatt för hot. Faktum är att hot och trakasserier är en del av politikernas vardag.

Var tredje förtroendevald uppgav sig ha blivit utsatt enligt en kartläggning av BRÅ 2018 och trenden är att det ökar. Samtidigt är det bara 19 procent som polisanmäler. När folkvalda hotas och trakasseras är det inte bara de enskilda som är offren, utan även deras ämbeten och själva demokratin. Risken är överhängande att de som utsätts inte vågar ta ställning eller uppmärksamma frågor som kan uppröra de våldsbejakande grupperna och att den politiska makten förskjuts från röstkorten till våldskapitalet.

ANNONS

Vad som är ännu värre är att det finns en utbredd acceptans inom såväl det mediala som det politiska etablissemanget inför våld som kommer från vänster. När Janne Josefsson för några år sen granskade den så kallade autonoma vänstern i Uppdrag Granskning var det inte våldet som kom att kritiseras, utan granskningen i sig. Vissa gick till och med så långt som att kalla Josefsson för nazist.

Inom miljöer till vänster om Miljöpartiet och Socialdemokraterna är det inte ovanligt att man betraktar det som AFA gör som viktigt och att de står på “vår sida”, att de “bara brukar självförsvar mot nazister” och liknande. Många har därtill inget problem med att stå sida vid sida med våldsbrukarna i allehanda demonstrationståg.

Ett annat populärt försvar för den autonoma miljön är att grupperna, till skillnad från högerextrema fraktioner, aldrig vållat något dödsfall. Det är förvisso sant att inget dödligt våldsdåd kopplat till den autonoma miljön har dokumenterats – i svensk kontext vill säga. Men likväl försök till dråp, olaga hot och grov misshandel. Dessutom är det djupt relativiserande att försöka göra nazister till en relevant moralisk måttstock.

Och ursäktandet kommer igen även nu, i samband med att Svenonius blir utsatt. Den flitigt anlitade journalisten Loan Sundman uttryckte exempelvis på Twitter att problemet med klottret var att Irene Svenonius vinner sympatipoäng – inte att det är ett hot och en attack mot en folkvald. I musikgruppen Kents sista singel “Egoist” från 2016 sjunger Jocke Berg “Nu är hat okej om det riktas åt rätt håll. Inget slår hårt som vänstervåld”. Och visst är det en sanning som gäller än.

ANNONS

ANNONS