Var går gränsen för att köpa medlemmar? Vilka förmåner får man locka med och under vilka omständigheter? Det är frågor som SSU Halland borde ställa sig just nu. Som så många organisationer vill man locka fler medlemmar, nått ut till fler grupper. Då gäller det förstås att framstå som en attraktiv förening.
Detta är något man verkligen föresatt sig att göra. Man bjuder in till allehanda trevliga aktiviteter, som fotbollsturneringar och Tv-spel, i sig helt i sin ordning. Det problematiska börja när man kommer till de priser man kan vinna. Evenemangen är nämligen öppna för alla men bara medlemmar kan komma ifråga vid prisutdelningen.
Priserna kan bestå av presentkort, biocheckar eller reda pengar.
På frågan om detta inte är olämpligt svarar SSU Hallands ordförande Anton Karlsson att ” vi har inte gett pengar eller saker av större värde i direkt utbyte mot medlemskap”, ett någorlunda korrekt uttalande, men djävulen finns som bekant i detaljerna.
Det är visserligen inte något konstigt med att bara medlemma kan vinna priser i SSU:s interna tävlingar. När priserna däremot används som ett starkt säljande argument i ett sammanhang där man bjuder in utomstående just för att värva nya medlemmar, då rör man sig fullt klart i en etisk gråzon.
Därtill finns det flera försvårande omständigheter. Antalet medlemmar bestämmer nämligen storleken på de anslag som ungdomsförbunden kan erhålla från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf). Att värva medlemmar på olämpliga sätt rör sig alltså farligt nära bidragsfusk. Detta är något SSU har haft problem med tidigare.
2005 briserade en stor skandal om hur flera distrikt länge registrerat så kallade ”luftmedlemmar”.
Utåt sett verkar förbundet inte särskilt benäget att ta till sig av kritiken. Att locka med priser betraktas bara som ett sätt att ”bredda rekryteringen”.
För att avsluta saken poängterar Karlsson att ”dessutom kan den som blir medlem i SSU avsluta sitt medlemskap när som helst”, som vore det en starkt förmildrande omständighet. Att organisationsfriheten respekteras kan man annars tycka borde vara ett minimikrav.
Problemet är också att det finns fog för att behöva göra det förtydligandet. I kölvattnet från skandalen 2005 kom det fram att flera personer förgäves hade försökt gå ur förbundet, vissa i flera år.
SSU är nu inte de enda som har uppvisat en moralisk flexibilitet i synen på medlemsvärvning. För några år sedan var Moderaternas ungdomsförbund Muf kritiserade för att värva medlemmar med fester där alkohol såldes till minderåriga. Politiska organisationer måste kunna tåla att synas i sömmarna och alla ungdomsförbund mår nog bra av att granskas då och då.
En rapport från Ungdomsbarometern visade förra året att ungdomar aldrig varit så politiskt engagerade men förtroendet för partierna hade aldrig varit lägre. I ljuset av detta kan fiffiga men tvivelaktiga sätt att värva medlemmar i själva verket vara direkt kontraproduktiva.
