Det skulle ha varit svårt att hitta tillräckligt med lokaler för utförandet. Det finns inte tillräckligt mycket med personal. Det faktum att unga är sämre på handhygien och hålla avstånd ökar risken för smittspridning. Det är dessutom bra att meddela i tid att provet ställs in, så att de som planerat att ta det får tid att tänka om.
Ovanstående är ett urval av de skäl som Universitets- och högskolerådet (UHR) angav till varför högskoleprovet, som skulle ha utförts i oktober, ställs in. Dessa skäl är förstås inte osanna, men verkar bygga på idén att högskoleprovet måste gå att utföra precis som vanligt. Men ibland måste man nöja sig med det näst bästa alternativet, och det alternativet var inte att ställa in högskoleprovet för alla.
Man hade till exempel kunna begränsa platserna genom att endast tillåta de som redan avlagt en gymnasieexamen att ta provet och att bara tillåta förstagångsprovtagare. Det är förstås inte optimalt, men det är betydligt bättre än att ingen får ta provet, särskilt eftersom de som nu drabbas värst är nyligen examinerade gymnasieelever som redan får konkurrera med rekordmånga sökanden – elever vars slutbetyg redan fått lida av coronapandemin och som dessutom inte heller fick skriva provet i våras.
Att UHR ställer in högskoleprovet blottlägger även den stelbenthet och kortsiktighet som på många sätt har präglat Sveriges hantering av coronapandemin.
Det har gått ett halvår sedan beslutet om att ställa in vårens högskoleprov, vilket torde ha öppnat upp för idéer och strategier för att hitta säkrare sätt att genomföra höstens prov. För att undvika smittspridning planerar UHR att ersätta höstens prov med två provtillfällen under våren 2021. De som hade planerat påbörja sina högskolestudier i januari får hitta på annat. Men även det vittnar om kortsiktighet. Risken för smittspridningen kommer nämligen att vara kvar även i vår. Att förlita sig på att ett säkert vaccin finns förefaller riskfyllt.
UHR lyfter “risken för att provet inte ska kunna genomföras på ett säkert sätt under rådande omständigheter”, vilket förstås stämmer. Men det är dags att förlika oss med att i stort sett ingenting – träffa familj, åka kollektivtrafik, arbeta, göra högskoleprov – kan göras utan risk under rådande omständigheter. Coronapandemin slog till mer eller mindre över en natt, men den första chocken borde faktiskt ha lagt sig. Nu behöver vi hitta sätt att anpassa oss. Istället skjuter UHR problemet på framtiden.
